Ledare. Hanna Strömbom.

2017-12-05 03:00
"Inte alla män, men alla sorters män. Till och med såna som verkar lite som nallebjörnar. Alla färger och storlekar." Bidl: Adam Wrafter/SvD/TT
"Inte alla män, men alla sorters män. Till och med såna som verkar lite som nallebjörnar. Alla färger och storlekar."

Vi ska handla medan upproret pågår

Några av er kommer kanske undra om ni inte känner igen vissa delar av den här texten. Det gör ni - fast nu har samtiden tagit en vändning.

I juli skrev jag en text om hur kvinnor förväntas ta hand om kvinnor som män våldfört sig på – och därtill får skit för det. Detta med utgångspunkt i hur försäkringsbranschen generellt, trots tidigare uppmärksammanden, inte betalar ut från hemförsäkringen om den som slagit bor under samma tak.

Men de senaste månaderna har en omvälvande samhällsförändring påbörjats. Det som kunde ha blivit en lika snabbt avklarad trend som Trumpprotesternas rosa “pussyhats” blev i början av året, verkar nu vägra att ta slut.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Slussarna har öppnats och vittnesmålen inom #metoo blir bara fler. Omfattningen av sexuella trakasserier och sexuellt våld har äntligen slutat vara en “kvinnofråga”.

Det är svårt att härda sig mot de hundratals fruktansvärda vittnesmål som kommer fram i upprop och separatistiska grupper, både mot omfattningen av problemen men också hur väldigt många gäller övergrepp som kunde lett till fängelsestraff.

Hur den ständigt pågående strömmen av vidrigheter som bubblar upp i upprop och separatistiska mediegrupper ska nå fram till sturska gubbar som försöker låtsas att inget händer är betydligt mer oklart. De skulle behöva tvångsmatas med det som framförallt flödar fram i trygga rum dit de inte släpps in.

Men även om en och annan gubbgissande stofil envist försöker påstå att det hela är överdrivet så ska det till en dåre för att inte se vad som händer. Och trots att larmen går för fullt är det som att det slagit lock för ett öra. Hör ni vakuumet, tystnaden som brukat fyllas av "Inte Alla män"?

Det var skevt, hela tiden. Inte alla män, men alla sorters män. Till och med såna som verkar lite som nallebjörnar. Alla färger och storlekar.

 

"Nu ser vi vidden av förtrycket. Det är inte på tiden, det är sedan länge ett antal släckta transperson- och kvinnoliv för sent, för att erbjuda samhällshjälp."

 

Och än i dag gäller att få män, men väldigt många kvinnor ställer upp för att organisera långsiktiga räddningsaktioner efter relationsvåld. Nu ser vi vidden av förtrycket. Det är inte på tiden, det är sedan länge ett antal släckta transperson- och kvinnoliv för sent, för att erbjuda samhällshjälp.

Skyddade boenden, kvinnojourer och dylikt måste finansieras. Ordentligt. Igår kunde vi i ETC Göteborg konstatera att fler vågat öppna sig och berätta, Kris- och relationsenheten i Göteborgs stad får fler samtal än vanligt. Och i enlighet med att det offentliga skyddsnätet släpper ifrån sig sitt ansvar till frivilliga krafter är många av de skyddade hamnarna ideella. Det är i sig skandal att den skattefinansierade samhällsapparaten inte tagit detta ansvar, men nu kan ingen längre blunda och låtsas att andra frågor sväljer mer luft.

Fast vaddå, att chefen tog nån på rumpan på julfesten är inte våldtäkt ylar stofilerna. Nä. Men det befinner sig på en skala av utnyttjande av andras kroppar. En skala där en mans snefylla slutar med att han blir utföst ur kollegans rum, en annan med att den som inte vill inte lyckas värja sig.

Behovet av akut hjälp för dem som utsätts värst är inga nyheter. Vi vet också till exempel att de flesta våldtäkterna utförs av någon som offret känner. Och från dem som fruktar för sitt liv bakom sin egen dörr kommer inga ljudliga gemensamma upprop. De behöver en pålitlig backup och en säker flyktplats, om de har barn så även för dem. Men inte sällan nekas de även där, platserna är för få och bostäderna som skulle kunna frigöra platser efter det akuta stadiet saknas.

Inte-alla-män-kören bär ett ansvar för att hjälpen förhalats. De är en delförklaring till att frågorna om de yttersta avarterna av manligt beteende under så lång tid negligerats och kategoriserats som familjeangelägenheter och andra förryckta bortförklaringar.
Under denna långa tid har en slitande skara desperat försökt ta hand om dem som flyr närstående utan respekt. Liksom i tid och evighet förut förväntas kvinnor ta hand om dem som män våldtagit och misshandlat, männen har visst mindre ansvar för vad andra män åsamkat för skador. En logik jag aldrig förstått.

Var nu så goda att från politiskt håll hugga i, gör det nu medan den där förbannade kören håller tyst.