Ledare. Tomas Kåberger.

2017-07-05 03:00

Vem är ansvarig efter ett haveri?

Fredagen den 30 juni 2017 inleddes en rättegång i Japan mot den tidigare ordföranden för elbolaget TEPCOs styrelse och chefer i bolaget. Åklagaren hävdar att de är ansvariga för härdsmältorna i Fukushimas kärnkraftverk nummer 1, och därmed för att drygt hundra tusen människor evakuerats och många har eller kommer att skadas.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

I Japan, liksom i många andra länder med kärnreaktorer har det ansetts självklart att om man följer myndigheternas krav har man inget ansvar för haverier. För det ekonomiska ansvaret finns speciallagar som befriar reaktorföretagen från att behöva betala för stora olyckor. Det är få som funderat på om styrelser eller chefer i reaktorföretag skulle ställas till svars efter haverier.

Att man i Japan drygt sex år efteråt ställer personer ur elbolaget ledning inför rätta för ovarsamhet är därför oväntat. Japansk rättstradition är inte Europeisk. Vad japanska rättsväsendet beslutar att göra har inga formella konsekvenser här. Men det faktum att man i Japan efter det att reaktorerna havererat ser situationen på ett annat sätt än före är en tankeställare.

Argumenten handlar om att man borde ha förstått riskerna. Visserligen hade ingen jordbävning med tsunamivåg av denna storlek inträffat på tusen år, men man fick inte inbilla sig att det betydde att det inte kunde hända. Hade man inte fått veta att det fanns tecken på en ännu större tsunamivåg längre tillbaka i tiden?

Tsunehisa Katamatsu, den tidigare ordföranden, bad offren om ursäkt när rättegången inleddes, men tillade att det var omöjligt att förutse att att detta skulle hända. Men det betyder alltså inte att det gick att utesluta. Var det då brottsligt ovarsamt att driva reaktorerna? Japan hade tur efter att Fukushima Dai-ichi havererat. Under de veckor reaktorerna läckte som mest radioaktivitet till luften blåste vindarna ut mot Stilla havet nästan hela tiden. Därför kom bara små mängder radioaktiva ämnen till Tokyo och bara ca 100 000 människor evakuerades från områdena närmast reaktorerna.

Men kostnaderna är ändå stora. Nu arbetar flera tusen människor vid kärnkraftverken med att försöka stoppa radioaktivt vatten från att läcka ut i havet. Man bygger tankar som nu totalt rymmer nästan en miljon ton radioaktivt vatten. Man försöker också ta reda på var det smälta bränslet har hamnat för att sedan utveckla teknik för att ta hand om bränslet och riva eller kapsla in reaktorerna. Med stora kylmaskiner försöker man frysa marken kring reaktorerna till is. Isen skall hindra grundvattnet från att skölja med sig radioaktiva ämnen från de läckande reaktorerna. Det fungerar delvis, men inte helt.

Under flera decennier kommer arbetet att fortsätta. Kostnaderna kan bli flera tiotusentals miljarder kronor. Det är mycket pengar. Tiotals svenska statsbudgetar. TEPCO-direktörer kommer inte kunna betala. TEPCO som företag kan inte heller betala. Istället kommer flera generationer skattebetalare att få stå för kostnaderna.

I ett land där föräldragenerationens majoritet valt om regeringar som tillåtit att reaktorerna drivs vidare kommer barnen få ta konsekvenserna av hur föräldrarna röstat. Men domstolen kan ändå bestämma att de som haft ledande befattningar är rättsligt och moraliskt skyldiga även om de inte kan ta det ekonomiska ansvaret. Föga varsamt tog de risken fast de inte visste hur stor eller liten den var. Kanske berättade de inte tydligt hela sanningen om riskerna för de myndigheter som avgjorde om reaktorerna skulle få drivas. Då är skulden större.

Det är inte lätt att hantera risker som är så stora att varken individer eller företag kan ta ekonomiskt ansvar för konsekvenserna. Om Japan haft mindre tur, och vindar tagit radioaktiviteten 20 mil till Tokyo hade det varit tio- eller hundratals gånger värre.

Efter det att cirka sex hundra reaktorer drivits under sammanlagt knappt 18 tusen reaktor-år har ungefär åtta reaktorer stängts efter härdskador. Ungefär fyra reaktorhaverier har medfört stora utsläpp. Om risken skall uppskattas ur erfarenhet ger det ett haveri med stora utsläpp på 4,5 tusen reaktor-år. Om varje sådant stort haveri kostar 10 000 miljarder kronor skulle en erfarenhetsbaserad riskkostnad var några miljarder kronor per reaktor och år.

Men strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige bedömer att svenska reaktorer är betydligt säkrare, ungefär lika säkra som den japanska myndigheten trodde att de var innan Fukushimas reaktorer havererade. Riksdagen har bestämt att de som drabbas av en stor olycka tillsammans med staten skall stå för huvuddelen av kostnaderna. När man nu avskaffar skatten på reaktorerna, tar staten risken gratis. Styrelser och chefer i bolagen som äger reaktorerna känner sig i allmänhet trygga i att de bara gör vad myndigheterna kräver. De kan tycker inte de kan förutse hur en reaktorolycka kan hända i Sverige.

Men när man ser vad som händer i Japan, kan man undra om ansvaret skulle ses på samma sätt efter ett reaktorhaveri i Sverige. Att kommande generationer skattebetalare måste betala framstår däremot som oundvikligt.

Tomas Kåberger
Tomas Kåberger 

Professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Japan Renewable Energy Foundation. Han var tidigare generaldirektör för ­Energimyndigheten.