Ledare. Laila Vianden.

2017-10-05 03:00
”I efterklokhetens ljus framstår mässans hållning som ahistorisk och illa rustad för att möta konsekvenserna av de krafter som finns i omlopp: nazistiska gatusoldater och reaktionen mot dem.” Foto: Thomas Johansson / TT
”I efterklokhetens ljus framstår mässans hållning som ahistorisk och illa rustad för att möta konsekvenserna av de krafter som finns i omlopp: nazistiska gatusoldater och reaktionen mot dem.”

Vad ska vi med yttrandefrihet till om vi inte kan använda den?

I lördags hände det underbara när staden fylldes av antifascister. NMR lyckades promenera från Ica Maxi Grafiska vägen till Ica Focus och tillbaka. På den planerade marschvägen kom de inte en meter. Alla som deltog i protesterna har anledning att vara riktigt stolta. Över 10 000 personer som manifesterar tillsammans sänder ett tydligt budskap om var gränsen går.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Men förutom NMR står även Bokmässan som helgens förlorare. Beslutet att ta in Nya Tider, med allt vad det innebär runtomkring, gav rekordlåga besökssiffror under lördagen. Närvaron av högerextrema, både inne i och utanför mässan, skrämmer bort människor. Förhoppningsvis är pratet om Bokmässans död överdrivet, men krisen behöver ändå tas på större allvar än att klandra medierapporteringen eller kräva svar av bojkottande förlag och författare. I skottlinjen står alltjämt synen på yttrandefrihet och en debatt som kommit att bli destruktiv för mässan. Deras egen tolkning ålägger dem följa de lagar och regler som gäller för yttrandefrihet i offentligheten, och dra gränsen vid brott. En ambitiös hållning, särskilt för en marknadsplats – yttrandefriheten är bräcklig, och behöver vårdas.

Åsa Linderborg försvarar Bokmässans linje i AB Kultur (3/10) där hon betonar att vi inte kan överlåta ansvaret till staten. ”Vi kan aldrig vara säkra på att staten är god, och börjar den vackla är det för att medborgarna gett den mandat att göra det.”

Men premisserna för hur man som antifascist och aktör inom förlagsbranschen bör värna om yttrandefriheten är inte nödvändigtvis likartade. Ann Ighe och Marit Kapla skriver, apropå kritik mot bojkottande utställare och författare, i Ord och Bilds blogg (24/8) om hur Lagerhusets olika förlag kommit till olika beslut, och att det är fel fokus att göra olika antirasistiska strategier till ett problem då det ”förskjuter fokus från huvudkonflikten – den mellan de som uttrycker rasistiska åsikter och de som vill protestera mot dessa”.

Åsa Linderborg uttrycker lättnad över att en kvävande konsensus (kring moraliska krav på konstnärlig frihet) slutligen sprängts, och undrar varför alla inte argumenterar för sig. Ann Ighe och Marit Kapla betonar framför allt vikten av mångfald i motståndet, och dess kvalfyllda men nödvändiga process. Båda linjerna är sympatiska. Det är även enkelt att känna stor sympati för de små förlag som med knappa resurser tar ett enormt ansvar för den smala litteraturutgivningen, och som lidit ekonomiska förluster med anledning av Nya Tiders närvaro. Alexandra Nedstam, förlagschef på Vertigo säger till SVT (2/10): ”Vi har valt att delta för att jag anser att det inte är vi som ska flytta på oss, utan Nya Tider har inget på mässan att göra. Samtidigt har det som skedde utanför mässan på lördagen en tydlig koppling till Nya Tiders närvaro. Jag ser helst att de ryker omedelbart.”

Och detta borde vara centralt för hur en argumentation skulle kunna föras kring dynamiken i vad som sker både i och utanför mässan, nämligen omsorgen för besökare och förlag. Ansvaret för yttrandefrihet och demokrati börjar här, i publikens tillgång till litteraturfloran. Dras gränsen först vid lagbrott och öppen nazism kommer man att alienera delar av både publik och utställare. Då kvarstår frågan vem man fattar besluten för, och vilket ansvar man har, både för små förlag som utför stora gärningar, och för den publik som inte vill eller kan vistas bland rasister. Här vore det även gynnsamt att hålla i åtanke hur det tidigare funnits en politisk konsensus kring villkorandet för friheten samt att praxis och lagstiftning för hets mot folkgrupp glidit ifrån varandra – vilket framgått i diskussionen kring varför NMR:s nazisymboler inte betraktas som just nazisymboler. Historisera alltid! Världen utanför påverkar vad som sker inuti.

Tal, makt och handling är otänkbara utan varandra. Politik handlar ytterst om makt, vem som har den och vem som inte har den. Därför handlar politik också om konflikt. Med den generella överbetoningen på argumentation riskerar att skriva ner andra vägar. Vi kunde inte ställa in protesterna för att skydda besöksantalet och därmed Bokmässans hållning. Vad ska vi med yttrandefrihet till om vi inte kan använda den? När nazister marscherar är det talade ordet otillräckligt, man behöver vara på plats, tillsammans. I efterklokhetens ljus framstår därför mässans hållning som ahistorisk och illa rustad för att möta konsekvenserna av de krafter som finns i omlopp: nazistiska gatusoldater och reaktionen mot dem.

Ett värnande om yttrandefriheten behöver utgå konkret från bokens och publikens intressen, samt grundas i en känsla för var i historien vi befinner oss.