Ledare. Janan Zapata.

2017-07-28 03:00

Transportstyrelsen hotar demokratin

Vi har en regeringskris. Transportstyrelsens lagbrott har diskuterats ur alla perspektiv som tänkas kan. Men ganska snabbt har det kommit att handla om regeringens vara eller icke vara. Stefan Löfven har nu valt att ombilda regeringen. För de politiska partierna är det kanske logiskt att fokusera på regeringsfrågan eftersom det handlar om deras politiska makt. För oss andra är det däremot väldigt olyckligt om fokus enbart hamnar där.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Som vanligt diskuteras bara ena halvan av vår demokrati (våra val, regeringar, opinionsundersökningar med mera). Den andra delen rör frågan hur vi väljer att omsätta de demokratiska besluten i praktiken genom främst den offentliga förvaltningen. Fungerar inte den offentliga förvaltningen omsätts inte de demokratiska besluten i praktiken. Då blir demokratin bara en massa tomt prat och snart har demokratin bytts ut mot ett till synes mer effektiv styrelseskick.

På Transportstyrelsen tog generaldirektören beslut att åsidosätta demokratiskt stiftade lagar. Vi som är så stolta över vår demokrati. Hur kan det bli så här? Flera problem har belysts i debatten. Generaldirektör Maria Ågrens brott, det offentligas okunskap om IT-säkerhet och att myndigheter har lagt ut viktiga funktioner på entreprenad (outsourcat och därmed privatiserat sig själva bakvägen).

Alla ovanstående problem är väldigt allvarliga. Men de är inte grundproblemet, utan bara symtom. Grundproblemet är den syn på förvaltningen som växt fram i kölvattnet av den globala katastrofduon Reagan & Thatcher. Ni har ju säkert hunnit bli trötta på allt tjat om de negativa konsekvenserna av New Public Management (NPM), men jag ska försöka förklara hur grundläggande problem det är.

Grundtanken med NPM är att den privata sektorn är bäst på att effektivt nå mål. Det spelar ingen roll vilka målen är. Att tjäna pengar åt ägarna eller att omsätta demokratiska beslut antas vara samma sak. Men det är det inte. Det är därför vi har offentlig förvaltning och inte privata bolag. Vissa funktioner är så viktiga för vårt demokratiska samhälle att speciella spelregler måste gälla dem. De kan inte behandlas som ett så endimensionellt mål som ekonomisk vinst.

Ett exempel: privata försäkringsbolag kan välja att göra en generös tolkning av sina försäkringsvillkor och ge dig ersättning utan att gå på djupet och verkligen kontrollera om du har rätt till ersättningen. Det kan vara ekonomiskt försvarbart eftersom det ger nöjda och därmed fler kunder och en utredning kan i slutändan bli dyrare än att betala ut din ersättning. Men vad skulle hända om den offentligt finansierade sjukförsäkringen förvaltades så? Om din granne fick sjukpenning men inte du på exakt samma grunder? Hur skulle det påverka din tilltro till det demokratiska systemet? Skulle det hända med din hemförsäkring skulle du kunna byta försäkringsbolag. Men med skattefinansierade verksamheter är det tilltron till demokratin som drabbas.

 

"Det som den offentliga förvaltningen gör kan inte förenklas till pinnstatistik över leverans till kund."

 

Transportstyrelseskandalen visar väldigt tydligt på problemen med den syn på offentlig förvaltning som kommit med NPM. Eftersom NPM förenklar de komplexa målen med offentlig verksamheter så att de liknar det endimensionella vinstmålet är det vanligt att den högre ledningen inte rekryteras från verksamheten eftersom man inte tror att de behöver förstå den. Istället satsas det på en dyr överbyggnad i form av ledningsfunktioner för t.ex. ekonomi, juridik, kommunikation och utvärderingar. Fokus ligger på begrepp som leverans och kunder.

Det är som barn som leker affär. För vi är inte kunder hos den offentliga förvaltningen då vi kan inte välja mellan alternativ. Det som den offentliga förvaltningen gör kan inte förenklas till pinnstatistik över leverans till kund. I NPM blir den egentliga verksamheten lidande och kan till och med motarbetas. Och ännu värre är att vi utanför förvaltningen kan förledas att tro att verksamheten är så enkel att det räcker med att värdera pinnstatistik.

Maria Ågren tog beslutet att göra "undantag" från tre grundläggande lagar efter en månad på sin post. Säkerhetschefen som motsatte sig beslutet ansågs jobbig och överdriven. De som opponerade sig uteslöts ur beslutsprocessen. I förhör vittnar en enhetschef om att Transportstyrelsen är en myndighet "med leverans i fokus". De ansvariga på myndigheten visste inte till vilken sorts uppgifter som de lagrade. Enligt myndighetens nyligen petade styrelseordförande Rolf Annerberg (S) ville inte regeringen ha reformstopp.

Frågar ni någon som jobbar på valfri statlig myndighet kommer ni få höra att det här sättet att styra den offentliga förvaltningen är regel, inte undantag. Komplicerade beslut reduceras till en pinne. Antalet beslut som "levereras" är vad som mäts. Vad som beslutas blir ointressant. Lagar ses i bästa fall som jobbiga hinder, i värsta fall som de privata försäkringsbolagens villkor, vilka går att göra undantag från i jakten på det stora målet "Leverans".

Så visst är Maria Ågrens agerande brottsligt, våra offentliga verksamheters IT-kunnande alldeles för lågt och outsourcing ett stort problem där vår förvaltning privatiseras utan att vi vet om det. Men även om alla dessa problem åtgärdas kommer grundproblemet kvarstå.

Nu har det börjat röra på sig så smått i den offentliga förvaltningen. Ett pyttelitet tecken på det är att Försäkringskassan tagit beslut om att försöka sluta använda begreppet kund. I den bästa av världar visar det på att en insikt om att den offentliga förvaltningen inte kan styras som privata bolag så smått börjar spridas. Men för att den ska få fäste måste vi alla hjälpas åt med att sätta press på både politiker och den offentliga förvaltningen. Låt inte debatten bli bortdribblad i diskussioner om regeringsbildning och outsourcing. Det här är så mycket större och viktigare!