Ledare. Laila Vianden.

2017-10-19 03:00
”Vad som kommer hända är oklart, det finns gott om lugnande röster medan andra varnar för prisfall och artificiella ­förmögenheter som går upp i rök”, skriver Laila Vianden. Foto: Claudio Bresciani / TT
”Vad som kommer hända är oklart, det finns gott om lugnande röster medan andra varnar för prisfall och artificiella ­förmögenheter som går upp i rök”, skriver Laila Vianden.

Marknaden är dålig, bostäder är bra

Hemmet är en laddad plats. Det är där du slappnar av och lever upp en smula efter jobbet. Kanske har du ännu inte fått ditt första hem men är full av planer och drömmar om ett eget förstahandskontrakt. Kanske börjar barnens behov av eget rum bli akut, och du lever inklämd bland leksaker, i återhållen panik över köer, priser och att lägenheten kommer rasa samman över dig. Kanske har du med dina bara händer renoverat någonting för första gången i ditt liv och upplevt hur det är att skapa någonting vackert och alldeles eget.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


I hemmet korsas estetik, identitet och ideologi genom trygghet, smak och livsstilsmarkörer; titlarna i bokhyllan, litografierna på väggarna berättar någonting om vad du tycker är vackert och vem du är. Du uppmuntras ständigt att hitta ditt uttryck, då en hel industri av magasin, butiker och livsstilsreportage hjälper dig att drömma vidare, om större, trendigare, mer funktionellt. Om den perfekt luxuösa stadsoasen, det stressfria lantlivet eller ett välkomnande kök. Det finns alltid någonting för dig oavsett vem du är.

Hemmet som hem, det vi använder och skapar, har under liberaliseringsvågen allt tydligare antagit formen av spekulationsobjekt – en ”karriärmöjlighet” av ständigt ökande värden till priset av en intecknad framtid. Sammanlagt uppgick hushållens lån i februari till 3 563 miljarder kronor, och förra året gjorde storbankerna 92 miljarder i vinst, på riktigt tiptop badrum samt konjunkturer, ränteavdrag och låga eller obefintliga amorteringskrav.

Marknadifieringen av hem ansågs som en stabil och gynnsam grund varpå det postmoderna folkhemmet bör vila: en pantsatt framtid, tryggt förankrad i övervärderade och högt belånade bostäder, där delar av hushållens enorma skuldsättning dessutom går till ständiga, värdehöjande renoveringar. När hjulen snurrade som snabbast fanns en rik flora av renoveringsprogram där människor glatt skövlade kulturvärden genom att riva ut platsbyggd köksinredning med unika kvaliteter till förmån för skinande blanka Ikea-luckor. Det gick snabbt, och kunde säljas vidare. Varje hem kunde reduceras till en investering i nästa objekt. Troligen har rotavdraget fördärvat lika många kulturvärden som ett smärre krig – något som sällan nämns i arkitekturdebatter, där kostnadseffektiva modernistiska byggnader döms ut som fula och elitistiska, mot en fond av sentimentalt bakåtblickande mot Skansen (apropå postmodernism). Ändå slår det an en ton.

”Jag längtar hem sen åtta år, i själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar hem. Jag längtar var jag går  ... ”, skrev Verner von Heidenstam. Och visst längtar vi, vad är SD:s framgångar om inte höjden av sentimental nostalgi i perverterad skepnad? Problemet är att vi varken kan få nationalromantiken i dess ursprungliga form, eller moderniteten, tillbaka. En sorg för många, samtidigt som marken under våra fötter drivs framåt av spekulation.

Alliansens bostadspolitik 2007–2014 gynnade villor och bostadsrätter, medan hyresrätter missgynnades. En ny hyresrätt är 2 000 kronor dyrare per månad än en bostadsrätt i samma storlek, enligt SCB. År 2007 slopades investeringsstödet till byggandet av hyresrätter, och byggandet avstannade. Omfattande utförsäljningar av allmännyttan innebar att människor styrdes mot att köpa sina bostäder i allt högre utsträckning. Belåningen av privathushållen ökade samtidigt som priserna fortsatte att stiga.

IMF, EU-kommissionen, OECD, Konjunkturinstitutet, Boverket samt Finanspolitiska rådet är några av de institutioner som pekat på risken för en bostadsbubbla i Sverige. EU föreslår bland annat sänkta ränteavdrag och återinförandet av fastighetsbeskattningen för att komma tillrätta med obalansen, och menar att Sverige gjort för lite.

Men nu stannar det av. Mellan augusti och september sjönk prisindex för privatägda bostäder i Sverige med 1,5 procent (1,9 i Göteborg). Vad som kommer hända är oklart, det finns gott om lugnande röster medan andra varnar för prisfall och artificiella -förmögenheter som går upp i rök. I surret finns en underton av panik, för det skulle även kunna innebära en krasch, och där är vi i så fall utlämnade eftersom en så väsentlig del av våra liv placerats i händerna på en spekulationsbaserad marknad där storbanker kan hota med flytt så fort någon nämner deras ansvar gentemot samhället. Vi förtjänar så mycket bättre än att våra basala behov av trygghet och skönhet blir till nav för kapitalflöden genom spekulationer, vi förtjänar ett hem.