Ledare. Hanna Strömbom.

2017-11-28 03:00

Lokalpolitik ska starta på gårdar och i kvarter

Makt, demokrati, inflytande och delaktighet. Rasism, trygghet, skola, tillgänglighet och nästa års val.

Ann-Sofie Hermansson (S) invigde demokratidagen Vår tur genom att konstatera att dagens unga dels får leva i 50 år med de beslut som fattas i dag och därtill ofta är mer positivt inställda till framtiden och satsningar inför den.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Inget jumjum à la obligatoriska temadagar i skolan, dagen arrangerades av unga från Angered och Östra Göteborg själva och alla medverkande valde att delta en lördag för att det finns ett behov.

Unga delar problem med vuxenvärlden, men saknar samma möjligheter att påverka sin livssituation. Med detta i beaktande är det särskilt viktigt att påverkansgraden utvecklas. Och att rösterna når fram.

”Jag är tjej, mörkhyad och har sjal. Folk gillar inte att jag är muslim och mörkhyad. Jag skulle vilja slippa känna mig rädd för livet när jag går ut.”

Så svarar A på frågan om vad trygghet betyder för henne. En annan form av trygghet skulle vara att veta att det finns bra skolor att gå till, även för barnen i Angered och Östra Göteborg. Skolor där det finns tillräckligt med hjälp och inga obehöriga lärare.

”Nu finns det inga bra resurser för ungdomar med diagnoser”, konstaterar hon.

Rädsla för rasistiska angrepp är en anledning så god som någon för att diskutera trygghet. Göteborgsbaserade Tnkvrt som höll workshop har på bara något år gått från 500 till över 17 000 följare på Instagramkontot som sätter fingret på förtryck i vardagen. Det säger något.

I de offentliga vuxensamtalen är det dock mer populärt att tala om polis och väktare. Flera av de ungdomar som spenderade sin lördag med demokrati dagen på Blå stället konstaterar att det är fel ände att börja i. Att de ändå inte känner poliserna och därför inte uppfattar dem som trygga vuxna i närheten. Att ordningsvakter inte hjälper i längden och att det snarare bara blir en spänningsfaktor att någon dyker upp och patrullerar. Att resurserna läggs på fel saker och att initiativ på åtgärder borde komma från lokalinnevånare.

Men poliser är lätta att räkna och enkla att göra statistik av. Ojämlikheten är inte lika slagkraftig i politiska åtgärdsprogram.

Det vore förstås knasigt att påstå att det inte talas om ojämlikhet och segregation i dag, men allt för ofta talas det om ”utsatta områden”, inte med. Svepande generaliseringar kastas vårdslöst omkring och det bespottade begreppet ”no-go-zoner” fungerar särskilt dåligt för dem som bor i de områden som omtalas.

Lokala brottsförebyggande undersökningar om trygghet visar att Angered följer rikssnittet när det gäller kvinnor och ålderskategorier, liksom att de med utländsk bakgrund upplever en större otrygghet. Till skillnad från de vedertagna ”sanningar” som emellanåt dryftas är det dock ingen större skillnad på tilltro för till exempel polisen beroende på individens bakgrund. Detta vet man därför att de boende helt enkelt tillfrågats. Lokalt.

Och önskemålen har ofta handlat om den offentliga miljön, om trafiksituationer, offentliga toaletter, papperskorgar och nedskräpning. Även mopedåkning på torg och i områden har varit ett problem, det kopplas ibland till gängverksamhet.

Bland unga på plats på Vår tur är en återkommande fråga givetvis skolan. Och tryggheten, att känna sig trygg på torget, på vagnen, i offentliga miljöer. Att våga tro på en framtid. En med jobb och bostad. Samt att våga tro på sig själv, även om man kommer från orten.

Vad Hammarkullen behöver kan vara detsamma som vad Tynnered behöver, men vägen dit kan vara en annan. Och med det som utgångspunkt behövs det många dagar såsom nyss gångna lördag. Platser att mötas och ställa viktiga frågor. Det här är vårt problem, vad gör våra politiker åt det? Och ung är man inte så länge, strukturer måste till för att ungdomsinflytandet upprätthålls i takt med att generationerna växer upp.

Det finns redan sammanslutningar som är bra. Ett som ivrigt framhålls är MBU, människan bakom uniformen, ett dialogprojekt där unga träffar människor i uniformsyrken för att skapa efterfrågade band. Det når inte alla, men det är en bra början och har därtill fått pågå länge nog för att ses som långsiktigt.

Liknande projekt efterfrågas av annan art. Utöver politiska ungdomsförbund finns en rad fungerande ungdomsråd och -nätverk, men flera av dem förutsätter att de unga vill ägna sig åt vad som snarast är ideell politisk verksamhet. Det är givetvis hoppingivande att en del vill det, men handen på hjärtat – hur stor del av dina vuxna vänner är fritidspolitiker?

Därtill nämns ibland en känsla av underlägsenhet från dem som kommer från ”utsatta områden”, att det är lätt att känna sig ”klassad” i större sammanhang utanför sina hemkvarter. Att aktivera fler är därför särskilt viktigt och idéerna om hur måste komma från lokalsamhället och de unga själva.

”Utan unga fattas kortsiktiga beslut” konstaterade Ann-Sofie Hermansson i lördags.

Just nu pågår diskussioner om att införa något som kallas young mayor. Två framröstade unga skulle efter införande i så fall medverka på en del av ”borgmästarens”, det vill säga respektive stadsdelsnämnds ordförandes möten. Unga från Östra Göteborg har träffat unga från England för att förhöra sig om hur det funkar och förhoppningarna är stora. Det är en bra idé.

Vi ser i dag hur misslyckandet med att sammanföra vår stad och hålla en jämn kvalitet på till exempel skola går ut över de unga. Det är inte mer än rätt att de finns representerade när stora beslut fattas.