Ledare. Hanna Strömbom.

2017-10-24 03:00
Foto: Pnina Yavari Molin

Ett solidariskt bokslut över hur vi hamnade här

I dag firar Dagstidningen ETC Göteborg ett halvår – hurra för oss!

Vi kom som en vårvind, drog in i maj med nyheter om kommunens intraservice – som andra medier nu i oktober ”avslöjar” – fortsatte med att räta ut frågetecknen om stans dyra Gobigasprojekt genom sommaren, mötte sedan den göteborgska snålblåsten med ekologisk odling, jämställdheten på maktpositioner och situationen för flyktingar. För många är vi nu på höstkanten en självklar del av morgonrutinen och informationsflödet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Och våra värden har materialiserats. Feminismen genom en lång rad artiklar som till exempel tangerar arbetsrätt för kvinnodominerande yrken.

Antirasismen som ljudligast genom den intensiva rapporteringen om motståndet mot nazisterna och den stora folksamlingen som samlades alldeles utanför det brusiga Bokmassantältet på Heden.

Och i varenda tidning avhandlas på ett eller annat sätt solidaritet mellan människor, det går inte att göra journalistik 2017 utan att hamna där.

Inte heller tummar vi på idealen i takt med rasisternas opinionssiffror, vår ledarsida är fredad från sådant.

 

Vi gör tidning för att den behövs, inte för att bli rika på den. All vinst återinvesteras. Det finns inga bolagsstämmor med aktieutdelningar eller maffiga bonusar i ETC. Det är inte därför vi är här.

I all vår litenhet är det också en trygghet.

Ett plus ett är faktiskt fortfarande två och prenumeranter är viktigare för oss än en lynnig annonsmarknad. Det var inte längesedan det också blev trenden för allt fler svenska tidningar. Trots högerns hyllande av marknaden som en darwinistisk superkraft så var det annonsörerna som försvann för många tidningar efter den senaste ekonomiska krisen. Tilliten till marknaden är en sorglig anledning till många tidningars nedskärningar. Och krascher är en del av den nyliberala ekonomin, som katastrofala vågor slår de till med jämna mellanrum, om man vill ha trygghet måste man inse det och agera därefter.

Med detta i ryggen kunde man kanske föreställa sig att redaktionen för en mindre rödgrön dagstidning skulle känna skadeglädje när de bevittnar Stadsteaterns satir över Stampens rekonstruktion. Jag gör inte recensioner så jag ska inte utvärdera skådespelet, men trots den stundtals farsartade uppsättningen lämnade jag teatern bara med ett styng av sorg i jour-nalisthjärtat.

Vi minns debaclet runt rekonstruktionen, att kostnaderna för samhället slutade på nästan en miljard skattekronor, att mängder av journalister fick lämna sina arbetsplatser och att frilansar blev utan lön för det arbete de utfört åt draken. Det är inget man skrattar åt. Det var ingenting som gynnade Göteborg, vad man än tycker om GP så var det inte bra, bara dåligt.

Slutsumman är nästan svår att ta in, men än svårare är det att förstå hur det verkligen kunde gå så långt. För inte ska man vilja växa i den här branschen för att lyfta många miljoner till sitt eget konto. Prestigen får inte vara det primära och aldrig någonsin får arbetstillfällen riskeras för att man tycker om att gambla. Det är ju journalistiken som är viktigast.

 

Vi vill naturligtvis växa, jösses vad vi vill växa! Vi vill växa därför att Göteborg behöver mer journalistik. Vi behöver granskning av makt och politik då det är en förutsättning för demokrati. Vi behöver lyfta hållbarhetsfrågor för att vårt samhälle ska gå att leva i framtiden. Vi behöver möta människor för att förstå varandra. På opinionsplats behöver vi vara en motpol, en solidarisk mötesplats som reagerar.

Många människor bryr sig. Om mycket. Men i en tid av stor åsiktsmässig misär kan man lätt känna sig lamslagen. Det är lätt att lajka något på Facebook, morra i mjugg och inte komma sig för att faktiskt göra något.

Det här är vårt sätt att göra något. Vi vill framåt, vi vill påverka och om mindre än ett år är det val. Vi finns här för våra läsare och utan dem hade vi dessutom inte funnits från allra första början. Att stödja oberoende journalistik är en motståndshandling.

Hjälp oss att växa oss större och starkare! Vi har inga monstruösa börsresurser att göra reklam med, vi har ingen tv-tid och vi behöver hjälp med att få folk att veta att vi finns. Snart kan din vän, kollega eller granne mjukstarta en prenumeration med en gratismånad – tipsa gärna om det.

Och tipsa oss om nyheter! Tips gav dig nyheten om de misstänkta mutorna inom kommunen, om de borttappade mejlen hos polisen angående nazisternas demonstration, om hur nedskärningar slår mot personal i stadsdelarna och om en lång, lång rad artiklar som du också har kunnat läsa det senaste halvåret.

Kommande halvår fortsätter på samma vis. Våra telefoner och mejlboxar bara väntar på att få reda på vad just du vill läsa om. Ni kan också hålla utkik efter mig, jag kommer spendera eftermiddagarna på olika platser i stan för att träffa människor och få in än fler idéer på vad göteborgarna vill läsa om, först ut ser ut att bli Bergsjön.

Alltsammans kokar ner till att vi behöver varandra. Vi har inte råd att låta avstånden växa mer.