Ledare. Laila Vianden.

2017-07-13 03:00

En jävla balkongodling är allt jag vill ha

I år slog scouterna rekord för tillströmning av nya medlemmar, samtidigt som Blomsterlandets omsättning befinner sig i en stadig, glad ökning och Göteborg är landets bästa kommun för stadsnära odling.

Tre dygn bör vi också klara oss om katastrofen kommer. Mat, vatten, sjukvårdsartiklar. Möjlighet att hålla värmen och stå för sin omedelbara försörjning. En radio. Och lite annat – kommunen har en checklista som är enkel att skriva ut och bocka av.  


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Utrustningen, och fler, oerhört intrikata listor, är mycket lätta att få tag på eftersom survivalismen exploderat till allmängiltig trend. Det fullt rimligt att föreställa sig hur vårt sårbara och komplexa samhälle lamslås under tre dygn. Och vad du än fruktar; Putin, zombieapokalypsen eller en omfattande terrorattack är det, som Fredric Jameson yttrade, enklare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut.

 

"Blir du sjuk borde du ha ansträngt dig mer, är du ekonomiskt utsatt borde du ha ansträngt dig mer, blir ditt barn värvat av kriminella gäng eller IS, borde du ha ansträngt dig mer."

 

Survivalismen ökar vid samhällsoro, men har på sistone rört sig från randfenomen till påbud. Möjligen bidrar nyliberal ideologi i kombination med en brutal utarmning av välfärden; blir du sjuk borde du ha ansträngt dig mer, är du ekonomiskt utsatt borde du ha ansträngt dig mer, blir ditt barn värvat av kriminella gäng eller IS, borde du ha ansträngt dig mer. Allting faller tillbaka på individens ansvar över sig själv, samhället existerar inte. Så du behöver även förbereda dig inför utsikten om att samhället slås ut, annars har du dig själv att skylla.

Gissningsvis finns en misstro kring hur samhället ska kunna försörja oss med oro i världen, kommande klimatkatastrofer och ett svajigt ekonomiskt system. Samtidigt är det trevligt att odla och återerövra basala färdigheter för överlevnad. Det är fint att sätta ner saker i jorden och förstå förutsättningarna för hur de kan växa. Det känns bra att kunna bygga en brasa och göra upp eld. Det är tillfredsställande att kunna någonting som bidrar till ens konkreta överlevnad.

Förutom att berätta om tillförsikten inför framtiden och glädjen i kunnande och pysslande säger oss preppertrenden, Blomsterlandets starka ekonomiska siffror och scouternas uppgång även någonting positivt eller åtminstone vagt hoppfullt.

I Boken ‘Riot. Strike. Riot.' driver Joshua Clover tesen om att upplopp historiskt varit ett sätt att påverka marknadens priser, främst på mat. Med industrialiseringen kom kampen att flyttas till arbetsplatserna och till strejker. Clover placerar därför strejkerna vid kampen om lön: temporalitet, hur stora delar av ditt liv som lönearbetet kräver för att du ska kunna överleva. Upploppen är å sina sida knutna till marknadens priser: spatialitet, tillgång, cirkulation och staten, som cirkulationens väktare. Men med arbetarrörelsens försvagade ställning och en globaliserad marknad där direktaktion har liten möjlighet att påverka prissättning och tillgång, är Clovers slutsats att ingen av de traditionella kampformerna äger möjlighet att nå särskilt stor framgång.

 

"Det är början till ett mer utbrett medvetande om att framtida matförsörjning och överlevnad behöver frigöras från den värld vi redan känner."

 

Man behöver inte dela hans analys, och han har fått kritik, framförallt från arbetarrörelsen. Men även om Sverige klarat sig relativt bra sviktar fackförbundens medlemssiffror samtidigt som vi sitter med en prekariserad arbetsmarknad och en socialdemokratisk regering som hotar att inskränka strejkrätten. På samma gång som det enda lågavlönade och unga kan ta för givet är att pensionerna knappt kommer gå att överleva på.

De här trenderna är givetvis starkare och mer brutala i USA och Storbritannien. Men de existerar även här. Människors oro inför framtiden, särskilt inför utsikten om ett ekonomiskt och politiskt system som aktivt också omöjliggör de radikala klimatreformer vi behöver, bidrar gissningsvis till intresset för att kunna överleva bortom både lönen och marknaden. Det här är inte revolutionen eller den nya utopin, men det är början till ett mer utbrett medvetande om att framtida matförsörjning och överlevnad behöver frigöras från den värld vi redan känner.

Om vi kan föreställa oss världens undergång, men inte kapitalismens, börjar vi även förbereda oss för ett liv utanför både tillgången till marknaden och lönen. Reproduktionen, hur vi föder oss själva och överlever, träder fram som en framtida nödvändighet. Det behöver inte vara enbart dåligt. Så odla din balkong.