Bemanningsföretagen genomsyrar alla sfärer

Regeringen med utbildningsministern Jan Björklund i spetsen har satt igång en av de största skolreformerna någonsin då 180 000 lärare ska legitimeras. 77 000 ansökningar har hittills lämnats in och DN avslöjade i veckan att Skolverket har anlitat bemanningsföretaget Proffice för att godkänna dessa.

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström intygar, efter kritikerna, i Aktuellt att det ändå är verket som till slut granskar besluten och godkänner dem. Enligt DN:s beräkning blir det fyra minuters bedömning per ärende om de fem anställda på skolverket som jobbar med det här ska hinna klart till sommaren.

Det visar sig dessutom att arbetet på Proffice utförs av unga nyanställda utan rätt kompetens och erfarenhet, trots komplexiteten som ligger i alla ansökningarna. Det är betyg från flera olika perioder av lärarutbildningar som har förändrats under åren, från olika universitet och högskolor, och en mängd fortbildningar och tilläggskurser. 

Det här kan knappast betyda en försämring av svensk skola, men är ett talande exempel på hur myndigheter och allmännyttan utnyttjas i ett vinstspel till de stora företagens fördel.

Eftersom myndigheten inte kan teckna avtal med företaget har de tecknat enskilda avtal med de anställda på Proffice som arbetar med dessa ärenden. De anställda har en lön på 21 000 i månaden och Proffice har fått 3-4 miljoner, vilket betyder att företaget tjänat 
78 000 kronor per anställd, enligt DN:s beräkning.

Samtidigt visar det här på hur bemanningsföretagen genomsyrar alla sfärer i den offentliga sektorn och blir mer som stommen i arbetsmarknaden. En stomme som livnär sig på osäkra arbetsvillkor och som med kapital, makt och inflytande kan anställa billigt för att sälja dyrt till andra, det vill säga till oss själva.

Många av våra viktiga beslut läggs numera enkelt ut på entreprenad. Vårdföretaget Caremas spartävling på de äldres mat och hygienartiklar var inte en avvikelse i denna lukrativa marknad. Inte heller deras skatteplaneringar och deras investeringar i skatteparadis. De är som aktiebolag skyldiga att utdela största möjliga vinst genom sina aktier.

För att ta ett annat exempel köpte Trafikverket nyligen ut Balfour Beatty Rail eftersom företaget inte kunde klara av att sköta vinterunderhållet av järnvägarna. Trafikverket ansåg sig tvungen att betala 125 miljoner kronor (mer än vad företaget hade tjänat om arbetet utfördes kontraktet ut) för att kunna göra en ny upphandling. Balfour Beatty Rail är en av de företag som har lämnat in en ansökan för uppdraget.

Regeringens avreglering utgår från en marknadsfundamentalism som inte skiljer mellan allmännyttan och mobilabonnemang: Ju fler aktörer som släpps in i marknaden desto bättre och billigare blir produkten. Vi stöter dagligen på skandaler som är resultatet av denna syn och denna politik.

Att Alliansregeringen har kunnat fortsätta med politiken beror delvis på att en betydande del av samhället upplever att de har fått en tjockare plånbok, men inte ser vilka nedskärningar som har gjort skatteavdragen möjliga.

Många har också fått annan form av ekonomisk vinst genom avregleringarna.

Personligen har jag funderat en del på hur jag skulle reagera om jag skulle bli erbjuden att köpa ut min hyresrätt. Jag kommer att tjäna några hundra tusen och det är mycket lockande i min knappa ekonomiska situation. Har jag karaktären att tacka nej för att jag vet att jag inte skulle få chansen att bo där jag bor om jag var tvungen att köpa den som insatslägenhet? Tänker jag på hur mina barn och barnbarn kommer att bo när det inte längre finns några hyresrätter i innerstaden?

Liknande frågor som vi ställer oss om allmännyttan idag och hur vi agerar kommer att avgöra de kommande generationernas välfärd.