Ledare. Thomas Sterner.

2017-06-28 03:00
Plastpåsar är bra att bära badkläder i på sommaren, men glömda påsar bryts inte ner i naturen.  Bild: Bertil Ericson/Scanpix
Plastpåsar är bra att bära badkläder i på sommaren, men glömda påsar bryts inte ner i naturen.

Är plasten alltför ”hållbar”?

Äntligen sommar: Fiske, bad, camping och middag vid solnedgången. Fågelkvitter, bad och plast. Mycket plast. Den är ju så praktisk för att bära hem fisken, blöta baddräkter, bära med sig saft, hålla brödet färskt… Den är tålig: år ut och år in kan man ha samma plastkoppar på båten och de går aldrig sönder. Inte heller i naturen bryts plasten ner. Möjligen mals den ner till mikroplast så att partiklarna lättare kan ansamlas i fiskars och fåglars inre organ. De flesta plastsorter är ju heller inte så farliga, men de har små mängder tillsatser för att ge plasten olika egenskaper såsom smidighet. En del av dessa är mycket giftiga och kommer in i näringskedjan när mikroplast ligger i kontakt med biologisk vävnad.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

I februari exploderade det en skandal: En stor del av den plast som vi samlat till återvinning har istället eldats upp i en cementfabrik. Under flera år har tiotusentals ton källsorterad plast bränts. Av alla plastförpackningar som påstods ha blivit ny plast under 2015 gick i själva verket en femtedel till förbränning. Snart måste vi sluta använda alla fossila bränslen och produkter, men så länge olja och kol används i cement och annan tung industri kan man tycka att det inte är så illa att plast bränns. Den är visserligen fossil men har ju först tjänat en (eller fler gånger) som plast.  

Det största problemet är kanske att myndigheterna lurat folk och påstått att Sverige återvinner mer än vi gör genom att bara ange siffrorna för hur mycket som samlats in. Det är skadligt för vår tillit till politiker och samhällsinstitutioner. Det är inte bra att människor känner att de har ansträngt sig i onödan när de har sorterat sitt skräp för ett visst syfte om syftet inte kan uppnås. 

Samtidigt är det viktigt att förstå problemen i mer detalj. ”Plast” är inte en sak – lika lite som ”metall” eller ”växter”. Det finns många helt olika sorters plast. I vissa fall används de i kombination med varandra eller blandas med olika tillsatser som ger dem olika egenskaper. Vid återvinning måste dessa typer sorteras och skiljas från varandra eftersom de normalt inte kan återvinnas ihop.

Det är alltså ganska svårt att återanvända plast. Det blir inte bra kvalitet om man blandar olika sorts plast i återvinningen. Det kan bli en produkt med mycket sämre egenskaper och då finns kanske ingen efterfrågan och avsättning. 

Första steget är att kunna identifiera vilken plast man har att göra med. Det finns en märkning men få känner till den. I princip har all plast en liten triangel med en siffra någonstans (fram med förstoringsglaset). Några av de vanligaste är PET (1), PVC (3) och polyetylen i plastpåsar (4) eller den hårdare sorten (2) i kärl. Sedan polypropylen (5) för mat som skall värmas och ”övrigt” (7). Innan man väljer en favoritflaska till vatten bör man alltså kolla triangeln och försöka förstå om man skall lagra livsmedel i den. Vilka tillsatser finns, tål flaskan solljus? Uppvärmning? Annars finns risk att man får i sig hormonstörade ämnen eller andra gifter. 

Är det då fel eller lönlöst att sortera ut plast? Nej, det tror jag inte. Det är ett första steg. Då skapar man ett flöde och väcker frågan om återvinning. Men det är bara ett första steg. Sedan måste man se vad som kan separeras och återvinnas – och om det inte går kanske man måste inskränka på antalet sorter och ändra på märknings- och insamlingsmetoder. Somliga tänker att plast ändå är fel ur miljösynpunkt och skall bort – den bygger på olja som är ändligt och bryts ner mycket långsamt.

Allt det där är sant men det gäller att bena ut vad som är huvudproblemen. Först har vi kanske giftpåverkan – då gäller det att undvika och reglera produktion och insamling. Ändligheten är inte det stora problemet – utan klimateffekten som kommer med olja eller kol. 

Det pågår redan utvecklingsarbete för morgondagens plaster som tillverkas från bioråvara. Problemen med giftiga tillsatser kommer dock att kvarstå: Det släpps ut många tusentals ton tillsatsämnen varje år bara i ett litet land som Sverige. Tillsatserna ger färg, mjukhet, brandegenskaper med mera och det finns många tusentals tillsatsämnen med delvis okända kemiska och ekologiska egenskaper. Ibland oväntade egenskaper – till exempel verkar flamskyddande plaster faktiskt i vissa fall påskynda stora bränder!

Så börja med att kolla stekspadar och sportflaskor och se vad de har för märkning. Släng och köp träslev/glasflaska istället. Eller förresten, släng inte – lämna till återvinning. Det mesta återvinns faktiskt och det skapar ett tryck på att hitta fler sätt att återvinna plast. Sen ska man kanske tänka efter om man ska väcka debatt för mer reglering av tillsatser och plastsorter. Slutligen har man ett ansvar när man köper produkter – att inte köpa så mycket plast. Det finns inget riktigt bra sätt att bli av med den sen och stora mängder blandad plast med alla giftiga tillsatser hamnar i naturen. 70 miljoner mikroplastpartiklar per timme tar sig igenom Ryaverket i Göteborg – ca 100 mikroplastpartiklar per person och timme. Vilken effekt detta har på naturen vet vi helt enkelt inte tillräckligt om. 

Det räcker inte att miljövännerna är medvetna om problemen. Vi måste få alla att minska sin plastkonsumtion. Här är det viktigt med både attitydförändringar och vanliga ekonomiska styrmedel – flera länder har lyckats minska förbrukningen av plastpåsar med 80-90 procent genom en kombination av upplysning och skatt på påsar.