Ledare. Thomas Sterner.

2017-09-06 03:00
Vad skall vi ha teknisk utveckling till? Starka motorer konsumerar otroligt mycket bränsle även om de gjorts bränslesnåla. Ohållbart om vi skall sträva efter noll klimatutsläpp. Foto: Lars Pehrson / SVD / TT
Vad skall vi ha teknisk utveckling till? Starka motorer konsumerar otroligt mycket bränsle även om de gjorts bränslesnåla. Ohållbart om vi skall sträva efter noll klimatutsläpp.

100 000 hästar vilse på liten ö

Förra helgen var det båtmässa i Marstrand. Ett uppskattat utflyktsmål som enligt arrangören väntades attrahera 20 000 gäster för att titta på omkring 200 båtar. Välarrangerat och trevligt. Bra för den lokala näringen på ön och förhoppningsvis roligt för besökare som går och drömmer om ny båt. Jag var förundrad bara över antalet hästar.

Det fanns ett par vackra snipor och några fina segelbåtar. Jag gick ett varv, man kan ju alltid drömma om en snipa med lite mer plats att övernatta, men mässan dominerades av snabba motorbåtar. När man läste om deras prestanda så framhävdes motorstyrka, hastighet och liknande egenskaper. Många var lika charmiga som en bil. De hade en fåtölj som påminde om en bilstol med bälte och svart läder och en instrumentpanel och ratt. De värsta såg mer ut som stridsflyg.

Typiskt var några kvadratmeter plast- eller metallyta och dubbla 300 hästars svarta utombordsmotorer. En förarplats och kanske en ”passagerarplats”. Men var skall barnen ha sina hinkar till att fånga småkrabbor, var skall man lägga blöta baddräkter, sitta och drömma och dörja – för att inte tala om att ha det lite mysigt, dricka kaffe och se på solnedgången och kanske sova över en vacker sommarnatt? I praktiken är det ju mycket man vill ha med: grillkol, krokar, öl, extra kuddar, myggnät, böcker, hängmatta, spadar att gräva i sanden, bouleklot ... Men dessa båtar verkade inte vara tänkta att bo i utan kanske gjorda för någon som måste pendla från centrala Göteborg till ytterskärgården så ofta så att man till slut bara tänker på att spara tid. Eller så är de tänkta för fartupplevelsen som RIB-båtarna.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag räknade litet slarvigt och kom fram till att det totala antalet hästkrafter var cirka 150 båtar gånger 600 Hk styck. Det var alltså nästan som om 100 000 hästar hade besökt den lilla ön. En gång i tiden fanns det en eller annan Marstrandshäst. 100 hästar skulle inte fått plats och det hade inte funnits nog med mat – än mindre för 1 000. Man kan beundra den tekniska utvecklingen som gör det möjligt att klämma in så många hästkrafter under huven på en relativt lätt och liten motor. Min första båt hade 5,5 hästkraft och det var imponerande, för det var många som hade 3,5. Motorerna har blivit mindre, renare och effektivare.

Den tekniska utvecklingen är fantastisk. Men vad skall man ha teknisk utveckling till? 100 000 hästar kommer att konsumera otroligt mycket bränsle även om de gjorts bränslesnålare. Mycket stora bränsletankar talar sitt tydliga språk: Detta är inte hållbart om vi skall sträva efter noll klimatutsläpp. Visst går det att tillverka biobränslen – men det kommer bli många sektorer som slåss om den begränsade mängden biobränsle – allt från flyg till lastmopeder.

Elmotorer verka komma även till båtbranschen. Jag såg en utställare som visade en stark och bra elmotor som verkade kunna köra ett antal timmar på ett par batterier om jag förstod det hela rätt. Det var ingen direkt trend på mässan (än så länge kanske mest extra utrustning som bogpropeller och dylikt) men det kanske kan bli. Båtarna skulle kunna vara tysta och slippa diesel med lukt, spill och risker. Motorn skulle kunna vara liten och kompakt. En viss del av bränsleförsörjningen skulle man kunna stå för själv med solceller eller små vindaggregat – och i framtiden kan man förhoppningsvis tanka grön el i många hamnar.

Jag var inte ensam om att undra över den hets och statusjakt som de flesta båtar tycktes representera. En av mina vänner berättade att de kan bygga båtarna och optimera för ganska få drifttimmar. Folk har dem som statussymbol – de har så välbetalda jobb att om de köper en båt för strax under miljonen så har de knappt tid att vara ute i den. Så motorer och annat skulle vara optimerat för ett ganska kort ”liv”. Jag skall genast säga att jag inte vet om detta stämmer men det talas allt oftare om ”planned obsolescence” – på svenska ”planerat åldrande” – alltså att man planerar för att prylar skall hålla en kort stund eftersom köpstarka kunder ändå vill byta och köpa nytt.

Det här verkar gå stick i stäv med tankar om cirkulär ekonomi såsom de yttrar sig i exempelvis regeringens förslag om skatte-reduktion för reparation och underhåll av vitvaror. Gröna politiker i exempelvis MP har länge arbetat för lägre moms på reparationstjänster av prylar.

Faktum är att dessa trender inte alls går ihop med vare sig kretsloppssamhälle eller cirkulär ekonomi. Planned obsolescence innebär ju att man medvetet bygger in ett stort mått av slöseri. Å andra sidan – om man skall sluta med något positivt kan man säga att det vore ännu värre för klimatet om de som köper mycket energikrävande båtar också körde många timmar med dem. Utöver att störa frid och ro i skärgården och fågelliv skulle det ju bli stora utsläpp av koldioxid. Synd bara att det ju går åt så mycket resurser i tillverkningsledet när ägaren sedan tröttnar på båten efter bara några år och vill köpa en helt ny.