Kultur & Nöje.

2017-12-05 15:50
Kvinnliga dj:s får i dag ta plats – men de har fortfarande inte samma villkor som männen, enligt Monika Svensson. Foto: Martina Jeansson
Kvinnliga dj:s får i dag ta plats – men de har fortfarande inte samma villkor som männen, enligt Monika Svensson.

Tidig förgrundsfigur

Demonika är en förgrunds-figur bland svenska disc-jockeyer. Hennes skivval hörs på klubbar och krogar från Avenyn till Linné. I år firar hon ett kvarts sekel som göteborgare.

Det var i början av 90-talet Monika Svensson började vända skivor ute. På den tiden fanns knappt annat än listmusik-ställen med cd-växlare, poängterar hon. Musiken som hördes i Göteborg var tämligen likriktad och ospännande.

Något hände. I samma veva som Broder Daniel, The Soundtrack Of Our Lives, Silverbullit och andra nya band började höras dök Demonika upp som ett färgstarkt näringstillskott på den urlakade klubbscenen. Kvinnliga discjockeyer tillhörde inte vanligheterna. Något Demonika varit med om att ändra, inte minst genom en dj-skola för tjejer.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


ETC Göteborg tog ett snack med den ständigt närvarande Monika Svensson.

Hur kommer det sig att du började spela skivor ute?

– Jag hade redan köpt mycket musik i många år och tyckte att det saknades uteställen som spelade det som jag och mina vänner ville höra. De bara körde samma cd-skivor månad efter månad. En kväll någon gång runt 1994 när jag hängde på Kompaniet/Underground som låg på Kungsgatan och körde olika smalt nischade klubbar så uteblev dj:n. Jag erbjöd mig att hoppa in och fick göra det några veckor senare. Efter den kvällen- hade det ringt in tre för mig okända personer som uppskattat musiken och då fick jag fortsätta spela där, och därefter på andra ställen.

Berätta om Svenljunga, Borås, uppväxten och musikintressets uppvaknande.

– I Svenljunga var det antingen fotboll eller musik som gällde. Jag valde det senare och sjöng i kyrkokör och skolkör, tog lektioner i piano, tvärflöjt och gitarr och var med i en ungdomsorkester och läste dessutom harmonilära i ett år. I Borås jobbade jag på konsertstället Rockborgen och skrev recensioner för Borås Nyheter i början av 90-talet innan jag flyttade till Göteborg för exakt 25 år sedan.

Du behärskar ett brett spektra av genrer. Vilka brinner du mest för?

– Det skiftar. Man når en punkt när man aldrig vill höra en låt igen om man spelar den för ofta. Då får man antingen bita ihop, lägga ner, skapa en smal klubb själv eller byta inriktning. Jag har oftast valt att skifta fokus och få tillbaka ursprungsenergin och musikglädjen genom att byta ställen att spela på och hela tiden leta både bakåt och framåt i musikhistorien. Jag sitter i snitt fem timmar per dag och lyssnar in, sorterar och köper musik inom flera genrer.

På vilka ställen kan göteborgarna höra dig spela skivor?

– Just nu spelar jag återkommande på Bellora, Lipp, Yaki-Das terrass, Taverna Averna och Tvinky. Jag är alltid intresserad av att spela på ställen där man tillåts ta ut svängarna musikaliskt och där man respekterar dj:ns kunnande och betalar skälig lön.

Du har varit med och skapat och drivit klubbkoncept också. Berätta.

– När jag tar en promenad på stan så känns det som att man spelat eller drivit klubb i varenda buske. Själv eller tillsammans med olika vänner. Jag började någon gång runt 1994 och ställen har kommit och gått. Första klubben Baburiba körde jag på Kompaniet med inriktning på techno, drum’n’bass och softare elektroniska stilar. Därefter hade jag indieklubben Filter på Magasinet och en mängd andra mer och mindre lyckosamma klubbprojekt på många olika ställen. På senare år kan nämnas blandklubben Hitz på Ritz, soul-, disco-, funk- och hiphopklubben Tutankhamon på Nefertiti, den mer obskyra Här slutar kartan på Pustervik och blandsvängorienterade Svensson2 på M2 Backyard.

Vad är Här slutar kartan?

– Ett just nu vilande koncept där jag tagit ut svängarna rejält och helt frångått vad som efterfrågas på ett dansgolv. Jag tröttnade på att folk höll på att riva dj-båset på ställen man spelade på och knappt lät mig ta på mig lurarna innan nästa -värdelösa önskning skreks rakt in i öronen. Jag kände att det fanns så extremt mycket bra musik, gammalt som nytt, inom många olika genrer som aldrig gavs chansen att upptäckas när man spelade för en blandpublik efter minsta gemensamma nämnare-principen.

Har det blivit lättare att tillåtas ta plats som kvinnlig dj?

– Absolut. Men det är fortfarande inte på samma villkor. Manliga bartenders och ljudtekniker tror nästan alltid att de vet bättre än jag hur jag ska göra mitt jobb. De blir sura om jag kräver hel utrustning och -monitor för medhörning och plats i båset så att jag hör vad jag gör utan att bli döv och slipper ha hundra personer som knuffar på mig samtidigt som jag försöker göra mitt jobb. Dessutom är de flesta bokare fortfarande män.

Är det roligast att spela som dj-duo eller ensam? Vilka är för- och nackdelarna?

– Det är skönt att ha någon nära till hands som kan mota bort jobbiga typer, ta önskemål eller vakta dj-båset så att man vågar lämna allt och hinna gå på toaletten när man spelar fem timmar i sträck. Utöver att man ger varandra låttips och har någon att uppleva kvällen tillsammans med.

Vad är bäst: en euforisk dansnatt på klubben eller soft brunchsväng?

– Soft brunchsväng är väldigt ostressigt och innebär att jag kan vara social som en vanlig människa en helgkväll, men ingenting slår ett knökat dansgolv när du känner att du spelar exakt det du vill på en volym som känns och samtidigt har med dig alla i lokalen.

Du spelade skivor på invigningen av Freddie Wadlings kabinett. Hur var den kvällen? Och kände du Freddie Wadling väl?

– Jag fastnade i båset ute på gården och hann inte uppleva så mycket mer den kvällen, men bytte några snabba ord hängande över mixern med säkert hundra personer som jag inte sett på väldigt länge och gärna hade pratat mer med. Jag träffade Freddie tillsammans med Henryk Lipp och hustrun Bella många gånger – när jag gjorde intervjuer för olika tidskrifter och när han ibland hade vernissage tillsammans med andra vänner – men vi hängde aldrig på det sättet att jag skulle ringt honom bara för att höra av mig eller dykt upp spontant hemma hos honom.

Du lär ut discjockandets ädla konst på dj-kurser för tjejer?

– Jag och Lars Olsson som hade vinylbutiken Blenda skivaffär på Andra Långgatan körde kurser i 15 år och till en början bara på vinyl och för tjejer. Därefter för mixade grupper på olika format. I dag hinner vi inte köra regelbundet men jag hade en snabbkurs för Passalen i somras (Passalen är en ideell allmännyttig förening som arbetar för medborgarnas rätt till ett meningsfullt och aktivt liv, med stort fokus på barn och unga med funktionsvariation, reds. anm.).

Gör du egen musik också?

– Jag släppte en tiotums vinyl på skivetiketten Mjäll år 2000 och har vid förfrågan tagit mig samman och gjort elektronisk musik till radio och konstprojekt. Men dygnet har bara 24 timmar och jag måste hela tiden försöka få ihop ekonomin i en bransch där lönen inte höjts på 25 år.

Spelar du ofta utsocknes? Vad får du för reaktioner?

– Jag försöker spela någon gång varje år i Stockholm och Malmö på ställen där man kan köra lite smalare musik och ändå få ihop ekonomin med resa och boende. Det är nästan alltid en energikick att komma utanför hemstadens snäva cirklar både för mig och publiken.

Har du några särskilt roliga dj-minnen?

– De roligaste gör sig inte i skrift, haha.

Några katastrofer?

– Ungefär var tredje spelning brukar vara en kombination av trasig utrustning, dålig medhörning, nästan ingen plats att stå på, folk som häller drinkar i mixern och fientligt inställda braksvennar men ingen på plats som kan hjälpa mig att få slut på kaoset.

Du är jurysamordnare för Manifestgalan. Vad gör ni?

– Som det står att läsa på Manifestgalans hemsida så är (Monika Svensson läser innan-till) ”Manifest ett initiativ från SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) en ideell förening som samlar närmare 300 oberoende skivbolag. De oberoende skivbolagen drivs av kunniga och entusiastiska musikentreprenörer som genom sin verksamhet bidrar till att främja kulturell mångfald och diversifierad musikutgivning och artistutveckling i alla genrer”. Min uppgift är att se till att alla kategorier har en initierad och fulltalig jury som består av ungefär lika många kvinnor som män från -flera musikrelaterade yrkesområden och geografiska områden inom Sverige. Vi kör galan på Nalen fredagen den 2 februari 2018.

Vad är det för bokprojekt som du har på gång ihop med Anna Gavanas?

– Anna Gavanas och Anna Öström skrev och gav 2016 ut boken ”DJ-liv” på Gidlunds förlag. Jag blev intervjuad och satte dem i kontakt med en mängd personer som varit avgörande för den elektroniska dansmusikens utveckling i Göteborg och blev under processen delaktig i kommande projekt. Vi håller som bäst på att försöka frigöra tid och skaffa en ekonomiskt hållbar förutsättning för att kunna skriva en uppföljare med ett fördjupat perspektiv.