Kultur & Nöje.

2017-03-03 12:00
  • Bilder: Privat
  • Lasse Otterström bakom disken på skivbutiken Dolores. Bild: Privat
    Lasse Otterström bakom disken på skivbutiken Dolores.

"Det var som att kliva in i en bättre värld"

Punken kom till Göteborg 1977. "Svenssons" blev arga, etablerad media blev ännu argare och de gamla vänsterproggarna blev argast av dem alla. Det individualistiska och normkritiska inslaget i punk-revolten gör den fortsatt angelägen 40 år senare. 

Nästan alla historier om Göteborgspunken börjar med skivbutiken Dolores. Historien om Dolores inleddes hösten 1976, när Lasse Otterström hade avslutat sina ekonomistudier men tänkte att han "ville ha lite roligt innan han började jobba". 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Otterström tog färjan till England, kom hem med några lådor fyllda med skivor och öppnade sin butik. 

– Det var några månader innan Sex Pistols släppte Anarchy in the UK. Jag var mest inne på engelsk 60-talsrock som Rolling Stones då, berättar Otterström.

När Otterström hade åkt till England för att fylla på butikslagret nästa gång hade Sex Pistols slagit igenom och de första punksinglarna hade släppts. 

– Jag köpte med mig så mycket punk jag kunde hitta. De skivorna hade ingen svensk distribution då, det var tack vare det jag kunde driva butiken, säger Otterström.

Vårvintern -77 började de första göteborgska punkarna dyka upp på Dolores. 

– Den första som såg ut som en punkare var "Brandy", det var det ingen av de andra som gjorde i samma utsträcking, minns Otterström.

Susanne "Brandy" Wallén blev senare kassör och en nyckelfigur i Göteborgspunkarnas förening Garageligan och en av medlemmarna i stadens första punkband, Göteborg Sound. 

En annan viktig person som hittade till Dolores punkhyllor var Freddie Wadling och medlemmarna i hans band Straitjacket. Wadling var när punkscenen exploderade i stan med på något hörn i flera av banden, bland annat i Perverts där Otterström spelade bas.

– Ingen av oss andra i Perverts kunde spela något instrument alls. Freddie hjälpte oss med det. Han kunde spela alla instrument och var så snäll att han hade svårt att säga nej. Det var därför som många band hade med honom där det behövdes, berättar Otterström.

Samlingspunkten Dolores

Wadling uppnådde ikonstatus i svenskt musikliv, men det enskilda band från Göteborgspunkscenen som blev störst var Attentat.

– Jag hittade till Dolores första gången sommaren -77. Att gå in genom dörren och mötas av Lasses röra var som att kliva in i en annan och bättre värld, långt bort från gymnasiet och klasskamrater med välkammad sidbena som bara verkade bry sig om att skaffa så bra betyg som möjligt, berättar Attentats sångare Mats Jönsson.

– Vi fick alla nyheterna från England från Lasse. Dolores var en samlingspunkt. Vi var bara 30, 40 punkare från början men folk var vansinnigt snea på oss för att vi bröt mot normen. Media hade gått på bilden att punkare var nazister med säkerhetsnålar i kinderna som kräktes på scenen och proggarna var arga för att vi inte hade färdigslipade politiska lösningar i varje låt, fortsätter Jönsson.

Göteborgspunken var spretig. Attentats raka, trallvänliga och publikfriande rock ligger musikaliskt ganska långt från Wadlings mörka band Liket lever, Brusets reggaeinspirerade låtar och poppiga Kai Martin och Stick som vågade vara så opunkiga att de använde saxofon. 

– Om det var något som karaktäriserade punkarna så var det spretigheten. Det var arbetarklass, medelklass och överklass. Punk är mer en attityd än en musikstil. Den gemensamma nämnaren är att alla låtarna är mot någonting, säger Jönsson.

40 års angelägenhet

Punken, både som attityd och musikstil, har fortsatt att inspirera och vara angelägen i 40 år. Kanske är det just på grund av dess spretighet och starka inslag av individualism i sin upproriskhet som punk är tidlös på ett annat sätt än proggen. 

– Innan jag blev punkare gick jag omkring med en känsla av att jag var konstig, annorlunda och inte passade in. På det sättet har punken betytt oerhört mycket för många. Det vet jag efter historier från andra som har gått runt med känslan av att vara ensamma i att inte känna sig som de andra, som jag har fått höra efter de flesta av Attentats vid det här laget 800 livespelningar, säger Jönsson.