"Vi vill inte leva i ett varumärke"

Hon vill inte bo hippt, gillar vardaglig kultur som inte gör mycket väsen av sig och hoppas att alla skrytbyggen i staden om hundra år kommer att vara monument över en galen tid.

Det bästa med städer är att de är gemensamma, menar Catharina Thörn, forskare på Göteborgs universitet med fokus på stadsomvandling.

– Till skillnad från landet, där man har sin tomt och äger sitt hus, tvingas vi dela staden med varandra. Vi delar gator och torg, om vi bor i en lägenhet har vi grannar som vi delar trappuppgången eller tvättstugan med. Det är det som är huvudpoängen med att bo i en stad.

Själv är Catharina Thörn uppvuxen på landet, i Ljungskile. I samband med sina studier flyttade hon till Göteborg, först till Hammarkullen, sedan till Billdal och bor numera i Pennygången – ”ohippt” och bra, anser hon.

Hon har alltid gillat städer men det var under sitt arbete med en avhandling om hemlöshet i Göteborg som hon fastnade för staden som forskningsområde.

– För dem som lever utan bostad är staden en sluten värld av portkoder och säkerhetsvakter. Att vara hemlös är att vara sömnlös, sa en kvinna till mig. Jag såg en stad som var öppen och inbjudande mot mig men stängd mot andra. Där hittade jag min drivkraft, säger hon.

Nu arbetar Catharina Thörn på Institutionen för kulturvetenskaper, i ett rymligt kontor med stora fönster mot staden som hon studerar. Att leva i sitt eget forskningsområde kan vara en utmaning:

– Jag har blivit så omkodad av mitt jobb att jag inte kan förhålla mig till staden som alla andra. Det är fantastiskt att följa en stad och lära känna de processer som pågår i den, men jag tyckte bättre om Göteborg när jag bara såg den del som var mitt liv. 

”Curlingstadsplanering” i Kvillebäcken

Just nu följer hon bland annat utvecklingen av den nya stadsdelen Östra Kvillebäcken. En klassisk gentrifieringshistoria, menar hon. Man rustar upp en sliten och gammal stadsdel och lockar därmed en mer resursstark samhällsgrupp.

Hon kallar det också för ”curlingstadsplanering”:

– Man sopar banan ren för en mer önskvärd samhällsgrupp. Först förleds man att tro att det inte finns något av värde i området. Enligt politikerna är det bara kriminellt, fult och smutsigt. Sedan vill man sälja bilden av den nya stadsdelen som en plats för människor som joggar vid älven, dricker latte eller har kräftskiva på balkongen. Strategin går ut på att locka den hippa, ekologiska medelklassen över älven, på bekostnad av dem som redan finns där.

Är det inte bra att ett slitet området rustas upp?

– Upprustning är inte fel. Men upprustning ska inte handla om att byta ut befolkningen, putta undan låginkomsttagare längre och längre utåt, för att de inte längre har råd att bo där.

Satsar stenhårt på säljande identitet

Enligt Catharina Thörn har staden sedan 70-talet gått från att var en plats för produktion till att vara en plats för konsumtion. För att kunna attrahera turister och kapital, samt etablera Göteborg som en stad för evenemang, konferenser och turister, har man satsat stenhårt på att skapa en säljande identitet för staden.

– Rykande skorstenar har ersatts av lukten av caffe latte och väldesignade gårdsgator. Man pratar om att städer måste tävla och konkurrera med varandra för att klara sig i den globala ekonomin. Men det uppstår ett dilemma när en stad både ska vara unik och igenkänningsbar. Alla börjar göra liknande saker, man anlitar samma stjärnarkitekter och bygger samma ikonbyggnader. Bara för att London har ett hjul ska Göteborg också ha det.

Hon är kritisk till att staden drivs som ett företag som ska generera tillväxt.

– Följden blir att de centrala delarna planeras och förändras för att göra sig bra på bild. Vi får en stad som är till för någon annan än de som bor där. Man marknadsför arenor och ikonbyggnader på bekostnad av annan kommunal verksamhet som sjukhus och skolor. Staden blir polariserad, vi får en städad innerstad och allt utanför prioriteras bort.

Är inte tanken att vinsten ska sippra ner till kommuninvånarna?

– Det är så de här besluten motiveras men studier pekar på att det är ett falskt argument. I stället återinvesteras pengarna i nya projekt och underhåll av de befintliga. De som hade det bra får det bättre, de som hade det dåligt, får det sämre.

Vilka förlorar på det?

– I första hand handlar det om människor med dålig ekonomi, folk med låga löner, ungdomar som inte kan få jobb eller bostad. Men på sikt är vi alla förlorare i en sådan utveckling, vi förlorar staden. Vi vill inte bo i ett varumärke, vi vill bo en kommun.

Vill satsa på vardaglig kultur

För att skapa de eftertraktade miljöerna använder man sig ofta av kultur och kulturarbetare, något som i sin tur kan göra kulturen förutsägbar och tandlös, menar Catharina Thörn:

– Kulturen reduceras till att vara dekoration. Man tar till sig den radikala kulturen men den har blivit avpolitiserad, en del av en yta och en livsstil. Istället borde man satsa på den vardagliga kulturen som finns i varje stadsdel som kulturhusen och biblioteken – den ”ohippa” men så viktiga kulturen som inte gör så mycket väsen av sig.

En förebild, enligt henne, är Frölundas Kulturhus:

– Där kan man besöka badet med barnen och sedan se en utställning med håret fortfarande blött. Man står inte där med ett glas vitt i handen.

Vilken roll spelar politiken i den här utvecklingen?

– Politiker har i över 30 år överlåtit mer och mer makt åt de privata aktörerna. Man gör nedskärningar och motiverar det med att man måste satsa på varumärket för att klara sig i den globala ekonomin. Politiker har blivit administratörer åt den privata sfären. De måste återta politiken och medborgarna måste få mer utrymme i beslutsprocesserna.

Hur ser du på Göteborgs framtid?

– Vi bygger en stad som baseras på konsumtion. Det är knäppt att se det som framtiden. Jag hoppas att folk tröttnar på att ständigt jaga det senaste tapetmönstret, den snyggaste soffan eller en lägenhet i det hippaste området. Staden om 100 år kommer att vara något annat än vad det är i dag. Jag kan inte riktigt säga vad det blir men jag tror att ikonbyggnader som Turning Torso och Hjulet kommer att vara dinosaurier, monument över en galen tid.