Ekonomi.

2017-05-22 13:21
Ove Sernhede, professor i socialt arbete och barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, har läst ”Ett samhälle av jämlikar”. Bild: Johan Wingborg
Ove Sernhede, professor i socialt arbete och barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, har läst ”Ett samhälle av jämlikar”.

Rikedom sipprar inte till den som är fattig

Professor Ove Sernhede har läst ”Ett samhälle av jämlikar” av Pierre Rosanvallon och konstaterar att bilden av jämlikhet förskjutits.

Ingen har undgått den strida strömmen av böcker och rapporter om den skenande ojämlikheten. Finanskrisen 2007-2008 förstärkte en sedan decennier pågående omfördelning av inkomster och förmögenheter. Medan de rika blir allt rikare har fattigdomen återvänt på bred front. 2016 publicerade EU officiell statistik som visar att närmare 120 av unionens 505 miljoner invånare nu lever i relativ fattigdom. 

Thomas Piketty har i sin forskning visat hur förmögenhets– och inkomstutvecklingen sett ut under de senaste tvåhundra åren. En av de myter han tar död på är den om ”trickle down”-effekten; om bara de rika tillåts bli rikare så kommer detta att sippra ner och utplåna fattigdomen. Historien visar att det förhåller sig tvärtom. 

I Sverige äger den rikaste femtedelen närmare 90 procent av nettoförmögenheten medan den fattigaste femtedelen bara äger sina skulder. Sverige är idag det land inom OECD där inkomstklyftorna ökar mest. I Göteborg har medelinkomsten i Långedrag ökat med trehundrafemton tusen mellan 1992 och 2011 medan den sjunkit med tio tusen i områden som Hjällbo och Bergsjön (i 2011 års penningvärde).


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Ingår i triologi om demokrati

Forskningen och debatten handlar främst om ojämlikhetens ekonomiska och sociala konsekvenser. Vad som inte diskuteras lika ingående är att jämlikhetens själva idé idag är hotad. Detta är utgångspunkten för den franske historikern Pierre Rosanvallon i hans nyligen på svenska utkomna ”Ett samhälle av jämlikar”. Han går in i diskussionen via en omfattande forskning om den moderna demokratins historia och sätter strålkastarljuset på motsättningar i den samtida demokratin. 

Boken som ges ut av det heroiska förlaget Tankekraft ingår i en trilogi som belyser demokratin från olika utgångspunkter. Den första boken ”Motdemokratin”, finns redan på svenska. Ytterligare en volym om demokratins legitimitet väntar på sin översättare. 

”Ett samhälle av jämlikar” har fokus på relationen mellan jämlikhet och demokrati. Rosanvallon menar att ojämlikheten är en kvarn som maler ned den sociala sammanhållningen och den utgör därför ett hot mot demokratin. Vi har kanske aldrig tidigare talat så mycket om ojämlikhet, samtidigt har det aldrig gjorts så lite för att minska den. Det är inte så att dagens situation är ett arv från det förflutna. Tvärtom, det som händer idag är en motrörelse i förhållande till den historiska tendens som var ett rättesnöre för samhällsbygget under större delen av förra århundradet.

Demokratin försvagad som samhällsform

Pierre Rosanvallon studerar historien för att ta itu med nutiden och menar att det skett en omkastning i förståelse av vad som utgör demokratins kärna. Samtidigt som demokratin är ohotad som regim är den försvagad som samhällsform. Jämlikhet framstår i dag som uttryck för regleringar och står därför i motsättning till friheten, som i vår tid har fått en överordnad ställning. För att åter gjuta liv i jämlikhet som en aspekt av demokratin måste vi, menar Rosanvallon, gå tillbaka till de amerikanska och franska revolutionerna. 

Här förutsatte frihet och jämlikhet varandra, här sågs jämlikhet som ett nödvändigt villkor för att bygga framtidens gemenskap, befriat från aristokratins privilegiesamhälle. Revolutionernas idéer formades i en förindustriell tid och utgick från en naiv syn på marknaden som en frigörande kraft. Trots det, menar Rosan-vallon, skapades fästpunkter för jämlikhetens idé som var viktiga för demokratins fortsatta utveckling. 

Med den industriella revolutionen och kapitalismens segertåg växte de sociala orättvisorna. Marknaden var ingen neutral mötesplats för jämlikt utbyte utan grunden för ett samhällssystem som skapade fattigdom sida vid sida med ofantlig rikedom. 

Men kraven på jämlikhet som växte sig allt starkare, blev då – liksom nu – perverterade och kom därigenom till uttryck i sociala patologier som nationalism och rasism. För att möta dagens sociala oro krävs – precis som då – ett svar på ”den sociala frågan”: hur skall politiken möta fattigdomen och den galopperande ojämlikheten?

Singularitetens samhälle

Välfärdsstaten var ett svar. Den tillhandahöll ett medborgarskap med sociala rättigheter som byggdes på fördelningspolitik och gemensamma försäkringssystem. Under några decennier minskade klyftorna. Med den kontrarevolution som iscensattes med ingången till 80-talet omfördelades inte bara samhällets ekonomiska resurser, den gjorde också allt för att sänka själva idén om jämlikhet och behovet av det gemensamma. 

Rosanvallon ser vår samtid som singularitetens samhälle. Här är ojämlikheten inte strukturell utan resultatet av personliga tillkortakommanden som individen själv är ansvarig för. I detta samhälle äter sig marknaden in i alla skrymslen och varufieringens begränsningar av det offentliga rummet är en av politikens centrala uppgifter, menar Rosanvallon. 

Dagens mobilisering för skapandet av ett samhälle av jämlikar kan inte bygga på att väcka den nationella välfärdsstaten utan måste ta sin utgångspunkt i dagens politiska verklighet. Pierre Rosanvallon hyser hopp och den rörelse som krävs för förändring måste vara global. Den franska revolutionens visioner om ett samhälle av jämlikar måste kompletteras och bli en global kamp för en värld av jämlikar.