Debatt. .

2017-07-17 04:00
"Detta grundläggande arbete ledde fram till att Västra Götalandsregionen och de 49 kommunerna i regionen nu samverkar för att fler av våra ungdomar ska få en bra start i livet genom möjlighet att lämna skolan inte i förtid utan med ett godkänt resultat." Bild: Karin Malmhav/TT
"Detta grundläggande arbete ledde fram till att Västra Götalandsregionen och de 49 kommunerna i regionen nu samverkar för att fler av våra ungdomar ska få en bra start i livet genom möjlighet att lämna skolan inte i förtid utan med ett godkänt resultat."

Samverkan för en välfärd för alla – inte för några få

Det här är första delen i en debattserie om hur vår region kan samverka.

Sverige har de senaste åren präglats av en politik med stark tilltro att marknaden med ökad tillväxt löser alla problem. Fler i arbete, höjda löner, minskade klyftor lika med bättre välstånd. Men om det vore sanning att marknaden löser och utvecklar vår jämlika välfärd, varför ökar klyftorna, varför ökar gapet mellan stad och land, varför uppstår så stora sprickor i vår gemensamma välfärd?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Att det nyliberala marknadstänket skapat djupa revor i allas vår välfärd blir allt tydligare. En ökad individualisering med införandet av valfrihetsbegreppet i välfärden skadar rätten till en jämlik skolgång och en jämlik vård, den gemensamma solidariska välfärden raseras. Denna utveckling har bara gynnat de redan resursstarka i samhället. Att idag hävda att vi har en minskad arbetslöshet och en positiv och starkare konjunkturutveckling är naturligtvis rätt om vi inte synar statistiken. Först då blir det tydligt vad som döljs i medelvärdets trygga famn och skillnaden mellan stad och land mellan grupper i samhället blir allt för tydlig för att vi inte ska behöva agera.

För att bryta denna utveckling behövs inte bara en politisk kursändring men också en politik som värderar samverkan och den styrka som finns i samverkan.

 

"Inte regionen – inte kommunerna – inte civilsamhället utan vi behöver varandra."

 

När Västra Götalandsregionen 2011 tog initiativ, under Vänsterpartiets och min ledning i regionens Folkhälsokommitté, till att i bred samverkan ta fram en handlingsplan för social hållbarhet, en handlingsplan för minskade klass och könsklyftor, så var det med den starka vetskapen om att detta uppdrag klarar vi inte själva. Inte regionen – inte kommunerna – inte civilsamhället utan vi behöver varandra. I den process som följde så var ledorden samverkan och samarbete. Kontakter knöts mellan civilsamhälle och kommuner och alla berörda i denna process uttryckte samma tillfredsställelse över den styrka samverkan sker.

Vi lyckades i detta arbete att landa ner i ett gemensamt dokument med ett antal åtgärdspunkter, alla med syfte att minska klyftor i samhället. En av de viktigaste åtgärderna handlade om utbildning, vikten av utbildning som en del i att skapa ett hållbart samhälle där alla känner sig delaktiga. Detta grundläggande arbete ledde fram till att Västra Götalandsregionen och de 49 kommunerna i regionen nu samverkar för att fler av våra ungdomar ska få en bra start i livet genom möjlighet att lämna skolan inte i förtid utan med ett godkänt resultat. Detta är ett bra initiativ och en bra start men mycket återstår för att bryta gränser och förbättra välfärden genom samverkan.

Jag tror att för att möta dessa utmaningar som samverkan innebär, så krävs en del förändringar i vårt sätt att organisera vår välfärd och de gränser som i dag många gånger utgör hinder måste raseras. Som regionpolitiker har jag genom åren fått höra att regionen är kommunernas region men för att bli det så måste örat till kommunerna bli större. Kommunerna måste också stärka sin samverkan mellan sig, kommunpolitiker måste våga och blir bättre på att bryta gränser och inte inskränkt bara se till sin egen kommuns vinning.

 

"Min bestämda uppfattning är att vi inte klarar morgondagens utmaning utan civilsamhällets stöd."

 

Gemensamt måste såväl region som kommuner stärka och utveckla samverkan med civilsamhället eller det som också kallas social ekonomi. I detta gränsland mellan kommunal verksamhet och det civilsamhället kan tillföra med sin specifika kunskap och möjlighet till flexibilitet, så finns det också en rädsla, en rädsla för att offentlig verksamhet ska byggas på frivillighet och frivilliga krafter. Denna rädsla tror jag vi måste bryta.

Det finns idag gränser för hur denna samverkan kan och bör ske, men säkert behöver dessa gränser ses över, kanske brytas upp, kanske förstärkas. Men min bestämda uppfattning är att vi inte klarar morgondagens utmaning utan civilsamhällets stöd. Ett stöd till civilsamhället som också kan hjälpa till att bryta det välfärdsmonopol som idag skapats till gagn för att roffa vinster ur välfärden. Med bred samverkan kan vi istället utveckla och stärka en solidarisk och jämlik välfärd, en välfärd som gynnar oss alla och inte några få.

Jan Alexandersson 
Ledamot i Regionfullmäktige och regionrådsersättare (V)