Debatt. .

2017-10-09 04:39
Det är många som just nu bor i Göteborg som inte omfattas av de formulerade målen om allas delaktighet. Foto: Björn Larsson Rosvall /TT
Det är många som just nu bor i Göteborg som inte omfattas av de formulerade målen om allas delaktighet.

Hur kan vi behandla barn och unga på detta sätt?

Jag instämmer helt när David Nilssons (Agape) i sin artikel från den 29 september ringar in vad en stads själ ska vara. Det handlar om att alla människor som vistas, bor och lever i staden ska känna sig fria, delaktiga och inkluderade i staden och var-andra. Tyvärr har socialdemokraterna, med stöd av allianspartierna, en annan bild av vår stads själ.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se


Göteborg har formulerat följande mål med projektet Demokratisatsningen: ”en öppen och inkluderande stad, där alla invånare känner mening och delaktighet”. Det låter fint, men hur efterlevs det i praktiken? Låt oss dröja kvar vid ordet invånare. Svenska akademin definierar en invånare som en person som bor i eller bebor en stad.

Just nu är det många människor som bor i Göteborg som inte inkluderas av de fint formulerade målen om allas delaktighet. Personer som saknar fast adress, människor som lever i missbruk och ensamkommande barn och unga, till exempel.

Vi i Feministiskt initiativ var tydliga med vår hållning i senaste budgetförhandlingen. Vi ville säkra tryggheten och boendet för de ensamkommande barn och ungdomar som hunnit fylla 18 år eller vars ålder skrivits upp till 18 år under asylprocessen. Vi hade konkreta förslag, men Socialdemokraterna vägrade.

Det vi ser nu är en snabbt accelererande högerutveckling av socialdemokratin. Det syns inte bara på regeringsnivå med stängda gränser, ID-kontroller, rättsosäkra ålderstester och inskränkande av asyllagen. Socialdemokraterna här i Göteborg tycks vilja gå åt samma håll.

Mänskliga rättigheter tycks uppfattas som något väldigt abstrakt och frånkopplat ens egen verklighet, men i praktiken är det något som berör alla. Det handlar om allas rätt till basala behov som sjukvård, mat för dagen och tak över huvudet. Om allas rätt att kunna försörja sig och sin familj, att älska den man vill, att få en utbildning, att inte utsättas för hot, våld eller diskriminering på grund av bakgrund och attribut.

Det handlar inte bara om din rätt att överleva utan också din rätt att finna mening och trygghet i det samhälle du lever i. I första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står att läsa: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Alla människor har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” Det borde ligga till grund för all politik som drivs.

Att behöva fly från krig och fattigdom är tillräckligt traumatiserande men att behöva göra det utan något som helst socialt skyddsnät, utan sin familj, utan någon vuxen ... det går inte att förstå. Att sedan söka sig till Sverige och Göteborg i tron att här finns skydd och sedan fullständigt kastas ut igen till ovisshet, otrygghet och utsatthet bryter helt mot de mänskliga rättigheterna. Det är vad som sker i Göteborg.

Hur kan vi behandla barn och unga på detta sätt? Göteborg som stad kan inte lämna hela ansvaret till frivilliga organisationer. Kommunen måste ta större ansvar. Agape med många fler gör ett fantastiskt jobb men har inte tillräckligt med resurser. Vi kräver att dom 20 miljoner som regeringen pytsar ut till Göteborg nu oavkortat ska gå till boendemöjligheter och social trygghet. Det är inte tillräckligt men en bit på väg. Så länge vi i Fi sitter i maktens rum kommer vi att kämpa varje dag tills dessa ungdomar får den kommunala hjälp och stöd som behövs.

Stina Svensson, Gruppledare Feministiskt initiativ Göteborg