Hot stoppar inte lidande

Pälsnäringen är ovärdig ett modernt samhälle. Men vi tror på politisk påverkan framför hot och trakasserier. Därför väljer vi att argumentera för vår sak, skriver Miljöpartiets Helena Leander och Joakim Larsson.

Just nu pågår rättegången mot fyra djurrättsaktivister i Göteborg som står anklagade för hot och trakasserier mot framför allt pälshandlare och minkuppfödare, i syfte att skrämma de hotade att sluta med sin verksamhet. Det är oacceptabelt. I en demokrati har vi möjlighet att med bra argument övertyga andra om vår åsikt. Skrämma motståndare gör de som inte litar till kraften i sina argument. Och vem övertygas om att ta större djurhänsyn om djurens försvarare beter sig så här?

I allt detta får vi inte glömma att pälsnäringen är ovärdig ett modernt samhälle. Men vi tror på politisk påverkan framför hot och trakasserier. Därför väljer vi att argumentera för vår sak istället.

Minken är ett aktivt rovdjur som i det fria rör sig över stora ytor, både på land och i vatten. I de trånga gallerburarna på minkfarmen finns inga förutsättningar för minkens naturliga beteenden. Det leder till stress och olika former av beteendestörningar som till exempel stereotypier (upprepade rörelser utan mening). I en svensk studie från 2009 uppvisade 70 procent av minkhonorna, oavsett om de hade tillgång till berikningsföremål eller inte, stereotypa beteenden. Svensk minkuppfödning har därför under i stort sett hela djurskyddslagens drygt tjugoåriga historia kritiserats för att bryta mot lagens krav på möjlighet till naturligt beteende.

Redan 2003 rekommenderade den statliga pälsdjursnäringsutredningen att minknäringen helt eller delvis borde läggas ned om den inte senast till 2010 lyckats leva upp till lagens krav på naturligt beteende. Den som såg Djurrättsalliansens granskning av minkfarmerna 2010, där de dokumenterade allvarliga missförhållanden på farmerna, fick nog en tankeställare över hur bra näringen lyckats. De djurskyddsinspektioner som länsstyrelserna genomförde på vissa av farmerna efter avslöjanden visar också på en rad brister. Bland annat saknade 85 procent av minkfarmerna enkla föremål för sysselsättning i burarna, trots att detta är ett uttalat krav sedan många år tillbaka i Jordbruksverkets föreskrifter.

Sedan dess har Jordbruksverket föreslagit vissa skärpningar av föreskrifterna för minkfarmning, men mer genomgripande förändringar som skulle kunna hota möjligheten att hålla minkar i bur har Jordbruksverket inte ansett sig ha mandat att föreslå. Förslaget till nya föreskrifter står i bjärt kontrast till de krav verket ställer på djurparker för att de ska leva upp till lagens krav på naturligt beteende för minkar. Där krävs att minkarna får leva i hägn på minst 100 kvadratmeter. Varför acceptera en lägre standard för de minkar vi inte får se?

Djurskyddslagens krav på naturligt beteende borde givetvis även gälla på pälsfarmerna. Lyckas man inte med det får man lägga ner. Det har vi föreslagit i riksdagen, men vi väntar på fler partiers stöd. Anständigheten kräver det och djuren behöver det. Några enskilda människors agerande får inte avleda oss från det faktum att pälsnäringen är ovärdig vårt samhälle.

Helena Leander (MP)

Riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Joakim Larsson (MP)

Ordförande Miljöpartiet de gröna i Västra Götaland