Debatt. .

2017-05-15 04:00
”Jag blir enormt stressad av klotter och då pratar jag inte om vacker graffiti utan okynnesklotter med samma taggar över hela stan”, skriver debattören som önskar att samhället kunde bli mjukare. Bild: Janerik Henriksson // TT
”Jag blir enormt stressad av klotter och då pratar jag inte om vacker graffiti utan okynnesklotter med samma taggar över hela stan”, skriver debattören som önskar att samhället kunde bli mjukare.

Ett mjukare samhälle för oss med psykisk skörhet

Idag tänkte jag prata om utanförskap och psykisk ohälsa. Alla kan drabbas! Jag vet för jag har varit både på toppen och på botten. 

Hösten 2015 var jag bara ett ögonblick ifrån att bli hemlös, så förvirrad och utelämnad var jag. Som tur var lämnade inte min sista livlina mig i sticket utan kom och hämtade mig och såg till att jag fick vård. Men vägen till mitt rop på hjälp var lång och svår och började med ett svek från arbetsgivaren.

Arbetslöshet och ensamhet är säkra vägar in i utanförskap och med ensamhet kommer psykisk ohälsa. Men det finns en hel del man kan göra för att mota olle i grind. Jag tänker inte gå in på arbetsrättsliga åtgärder den här gången utan fokuserar på samhället i stort när man redan har blivit utanförställd.

När man mår dåligt är det viktigt med ett mjukt samhälle. Att sättas i telefonkö av en syntetisk telefonröst som uppmanar en att knappa femtielva gånger gör inte saken bättre. Man kan faktiskt bryta ihop för mindre. Tänk så mycket mänskligare vi hade fått det om låt säga 20 000 personer hade fått jobb som telefonister! Vilket mervärde till livet dessa människor hade kunnat skapa för alla oss som nu måste knappa och staka oss fram i telefondjungeln. Tänk att få mötas av en människa istället för av en bandspelare. Vi kan inte fortsätta att rationalisera bort småpratandet!


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det är många gånger just småpratandet som får en människa att välja livet istället för döden. I vissa lägen har en del människor bara telefonmöten att vända sig till för den dagliga dosen av mänsklighet. En skicklig telefonist kan betyda a och o både för samhället i stort och för den lilla människan.

Nästa åtgärd jag vill ta upp handlar om tempot. När tempot blir så uppskruvat som det är i dagens Sverige så är det svårt att hänga med. Jag tänker på alla matvarubutiker och de köer som bildas när man inte hinner med att packa ner sina varor innan kön byggs på hos kassören; irritationen och svetten det skapar hos alla. Vad många okvalificerade jobb det hade kunnat utlysas om butikspackare hade anställts! Matköstressen känner inte bara pensionärer och sjuka av och även om så hade varit – förtjänar inte våra pensionärer och sjuka bättre service?!

Slutligen på min jobbskaparlista kommer gatusoparna. Fler behövs! Det estetiska har också betydelse för den psykiska hälsan. Personligen har jag väldigt stort behov av att ha det rent och snyggt omkring mig. Fimpar, tuggummin, hundskit och klotter får det att knottras inom mig.

Jag blir enormt stressad av klotter och då pratar jag inte om vacker graffiti utan okynnesklotter med samma taggar över hela stan. Jag läser det som rop på hjälp från människor som mår lika dåligt som jag, alternativt som hedersförtryck i de fall där sådana omständigheter råder. Hur som helst är det stressande. Här skulle fler okvalificerade jobb kunna skapas – om gator, torg och fasader hölls lite renare – till gagn för oss alla och i synnerhet för oss med olika former av skörhet.

Men hur hjälper dessa lätt genomförbara förslag mot ensamheten? Jo med arbete, en vacker miljö och med ett lugnare tempo så tar folk tid på sig att prata med varandra och det behövs om man ska ta sig ur ensamhet och utanförskap. Det finns fler åtgärder på min lista efter några år i utanförskap men det får räcka för nu.

Terapisoffan räcker inte för allt. Samhälleliga strukturer måste ses över och förändras också om vi ska komma tillrätta med problemen.