Debatt. .

2017-03-09 08:00
”I min roll vill jag också visa mina pojkar tilltro till systemet samt till rättsstaten och dess principer. Jag har därför överklagat Migrationsverkets beslut om tillfälligt uppehållstillstånd. Bild: Susanne Lindholm/TT
”I min roll vill jag också visa mina pojkar tilltro till systemet samt till rättsstaten och dess principer. Jag har därför överklagat Migrationsverkets beslut om tillfälligt uppehållstillstånd.

Barn begår självmord – vi tittar bort

Barn tar sina liv som ett direkt resultat av de nya asylreglerna.
Det som händer nu kommer att gå till historien som en grymhet utan dess like. Det skriver Anna Rosén, styrelseledamot för Feministiskt initiativ Västra Götaland.

Någonting har hänt. Någonstans på vägen har vi tappat greppet om vad som är rätt och rimligt, vad som är vanlig medmänsklighet och empati. Jag vet inte varför det har skett eller hur det hände, men det har successivt blivit norm att titta bort. Att inte vilja se vad som händer, att tycka att ”det där det handlar ju inte om mig”. Att skyffla ansvaret vidare till någon annan.

I och med de nya reglerna om -åldersuppskrivning rycks all trygghet bort från de unga -ensamkommande som flytt för sina liv och söker asyl i Sverige. Anser Migrationsverket att du är 18 år blir du av med ditt boende eller ditt familjehem och flyttas till ett -vuxen-boende som oftast ligger i en annan stad. Du blir fråntagen din gode man, din skolgång och närhet till dina vänner. Du blir fråntagen hela ditt sammanhang.

Jag ville gärna tro att ingen blir åldersuppskriven utan anledning. Att det görs omfattande utredningar- och undersökningar först. Men nu har jag sett för många exempel på att åldersuppskrivningarna är godtyckligt baserade på noll och ingen fakta alls. Är du ensamkommande och saknar pass är det mer regel än undantag att Migrationsverket beslutar sig för att du är 18. Ofta efter ett enda möte, och ofta helt i strid med vad din socialsekreterare, dina lärare eller din gode man tycker och tror.

De som drabbas hårdast är de som har det värst. De som inte har någon familj, som skulle kunna skicka över dokument eller personbevis, att vända sig till. De som är utan kopplingar till sitt hemland, utan något bevis för vem de är eller hur gamla de är. De måste försöka bevisa sin ålder på andra sätt och oftast godtas de sätten inte.

Nu verkar Migrationsverket också ha ökat takten på utvisningarna. Fler och fler åldersuppskrivs och får avslag på sin asylansökan. Som högstadielärare arbetar jag med flera av dem. Ungdomar som jag svårligen kan tro är 18 år gamla.

I och med återvändandeavtalet med Afghanistan tvingas flera av dem resa tillbaka till en livsfarlig tillvaro. Myndigheter avråder svenskar från att resa till Afghanistan,- men ungdomar som flytt för sina liv ska skickas dit. Det spelar ingen roll att många av dem bott flera år i Iran eller Pakistan efter flykten – till Afghanistan ska de. Det spelar ingen roll att många av dem är av släktet hazara och därför extra utsatta och förföljda – till Afghanistan ska de. Det spelar ingen roll att många av dem är barn. Till Afghanistan ska de.

Många unga människor som redan gått igenom så mycket på vägen -klarar inte det. De får allt värre ångest och ger upp hoppet. En tonårspojke skrev ungefär så här: ”När du har gått igenom fruktansvärda saker, så hemska att du inte ens kan prata om dem, inte ens vill tänka på dem, är det bättre att dö än att riskera gå igenom dem igen.”

De senaste veckorna har minst tre tonårspojkar tagit sina liv och många fler har försökt. Två av dem bodde i Västra Götalands län. Fler och fler tappar nu hoppet och de har kontakt med varandra, påverkar varandra. Jag satt i dag i ett möte med en pojke som helt har tappat orken, som inte orkar lyfta huvudet och möta min blick längre. Det gör ont i hela kroppen och jag vill inget hellre än att säga att allt ska bli bra – men det vågar jag inte för det vet jag ju inte?

Det är vår skyldighet enligt barnkonventionen att ta hand om våra barn. Allas barn. Det som händer nu kommer att gå till historien som en grymhet utan dess like. Det är en skam för Sverige, ett mörkt kapitel
i vår historia.

Feministiskt initiativ Västra Götaland vill att barn och ungdomar som flytt till Sverige ska få behålla sitt boende och sitt -sammanhang. Låt dem äntligen få tid att andas, vila, och läka i fred. Låt dem få asyl!

 

 

Anna Rosén, Feministiskt Initiativ 
Styrelseledamot Feministiskt Initiativ Västra Götaland