Låt de unga arbeta

Lösningen på ungdomsarbetslösheten är att lägga pengar på en aktiv arbetsmarknadspolitik, i stället för skattesänkningar som mest gynnar de rika och som urholkar vår gemensamma välfärd, skriver Leif Andersson (LO).

I ett Sverige med ökande klyftor är det nu stor risk att de unga får betala notan för skattesänkningar och en blind tilltro till marknadens sociala patos. Ungdomsarbetslösheten påstås ju enligt regeringen vara en synvilla och i den mån den finns så beror den på ungdomarnas ovilja att söka och ta jobb. Trots det så kommer ett antal borgerliga förslag om hur problemet skall lösas, och där de har den gemensamma nämnaren att försämrade villkor för unga ger fler jobb. Låga löner och otrygga anställningar gynnar inte de unga utan enbart arbetsgivarna som då får tillgång till billig arbetskraft som man kan plocka in och skicka iväg som det passar.
Låga löner för unga ger högre vinster för företagen och så ökar klyftorna i samhället. Att alla arbetslösa ungdomar dessutom får betala en högre procentsats i skatt än de med fast jobb och goda inkomster är en skymf, då det är min bestämda uppfattning att de allra flesta som går arbetslösa faktiskt vill ha ett jobb och kunna försörja sig.
Anna Angelin, från Socialhögskolan i Lund, presenterade nyligen sin doktorsavhandling ¨Den dubbla vanmaktens logik¨ där hon bland annat intervjuat ett stort antal långtidsarbetslösa och kommer fram till slutsatsen att arbetslösa vill ha jobb och att en majoritet känner skam över att vara arbetslösa.

I en jämförelse med övriga länder inom EU vad gäller ungdomsarbetslöshet och villkoren på arbetsmarknaden så finns det inget som pekar på att försämrade villkor för unga ger fler jobb. Jag är övertygad om att lösningen är att lägga pengar på en aktiv arbetsmarknadspolitik, i stället för skattesänkningar som mest gynnar de rika och som urholkar vår gemensamma välfärd.

Barn och unga är Sveriges framtid och då måste man också ge dem möjligheter skapa sina egna liv och en framtidstro. För första gången på väldigt många år är vi nu i en situation där tendensen är att dagens barn och unga inte får det bättre än sina föräldrar, och det har vi inte sett sedan 1800-talet. Denna utveckling måste vändas till ett jämlikare samhälle där alla barn och unga får möjligheter till utveckling, att satsa på de unga är ingen kostnad utan en investering i framtiden.

Leif Andersson
LO Göteborg