Västtrafik diskriminerar

Rullstolsburne Erik Ljungberg och hans flickvän uppmanades förra veckan att gå av spårvagnen de färdades i. ”Föraren vägrade oss en dialog och kom således inte och tittade hur vi satt”, skriver han.

I onsdags i förra veckan skulle jag och min flickvän, Anna Bonnevier, ta oss till vår sjukgymnast. Precis som vanligt tog vi spårvagnen från Linné till Majorna – men vid vårt byte på Järntorget hände något nytt. Vi blev uppmanade att gå av. Anledningen? Vi sitter båda i rullstol. Vi fick båda plats. Föraren vägrade oss en dialog och kom således inte och tittade hur vi satt. Regler är regler – och de ska följas!
Tyvärr är händelsen som drabbade mig, min flickvän och Västtrafiks resenärer inte ett enskilt problem. Det är ett symptom på den slappa inställning till funktionshindrades rätt till samhället som råder i Sverige i allmänhet – och kanske i Göteborg i synnerhet.
Jag får inte åka kollektivt med min flickvän. Vi får inte gå på bio tillsammans på ”Sveriges modernaste biograf” (Bergakungen). Vi nekas tilltillträde till mer än hälften av alla restauranger, kaféer och butiker i Linnéstan där vi bor.

Hur kan en människosyn där inte alla har tillgång till samhället råda år 2010 – året då hela Sverige skulle vara tillgängligt. 
År 2000 kom propositionen ”Från patient till medborgare”. Där bestämdes att 2010 skulle hela Sverige kunna ta del av samhället och alla ”enklare avhjälpta hinder”. Men de styrande politikerna i Linnéstan har ingen plan för hur de enkelt avhjälpta hindren ska hinna tas bort. Göteborgs Stad vet inte hur många enkelt avhjälpta hinder det finns – för de har inte börjat inventera än. Under de nio senaste åren har de enligt Stadsbyggnadskontoret gjort ”ingenting” – då arbetet kostar pengar. Där prioriterar man sina ärenden enligt principen: ”Kan man fakturera någon för tjänsten, utför vi den”. 
I Lund gjorde man det som Göteborg borde gjort. Man inventerade hela staden och betade av stadsdel för stadsdel. Alla fastighetsägare som hade ett enkelt avhjälpt hinder kontaktades och ombads åtgärda hindret. Lund beklagar att man inte riktigt hinner i mål till 2010 – men 2011 beräknas allt vara klart. Under tiden har Göteborg inte börjat fundera på tillgänglighetsfrågan. 

Under incidenten förra veckan stannade de flesta resenärerna kvar på vagnen som en solidarisk gest. I kommentarer på nätet syns också övervägande positiva ryggdunkningar - men också några ilskna (oftast anonyma) kommentarer. Ofta hörs ”Varför åker du inte färdtjänst?” och ”Handikappade skriker diskriminering så fort nåt händer”. Om något är fel med hur man blir behandlad i samhället – ska man inte då stå upp för sin rätt och säga att något är fel? Det är alla människors skyldighet att göra samhället bättre!
I regeringsformen, Diskrimineringslagstiftingen, lagen om handikappanpassad kollektivtrafik och i FN:s konvention är meningen klar och tydlig. Ingen människa ska diskrimineras. Det kan inte bli mycket tydligare.

Hur gick det då med vår resa? Vi hävdade våra rättigheter i en och en halv timma. Polis tillkallades och de skickade till slut iväg oss i en vagn tömd på övriga passagerare. Väl framme var vi mycket försenade – så vi fick ta första spårvagn bästa tillbaka till Järntorget.
Västtrafiks regel och Sveriges lag står på var sin sida. Följer man den ena bryter man mot den andra. Vilken bör man ändra på?

  Erik ­Ljungberg
  Projektledare för webbtjänsten Aiai
  på Kaustik AB

  erik@aiai.se